Ur ”Fågeltro i Härjedalen”
Foto: Kenneth Johansson
Järpen ”är somligstädes den talrikaste af skogshönsen, dock skall äfven denna märkbart aftaga i mängd”. Detta återigen enligt Modin, som angivit de lokala namnen ”jässjpen” och ”lilll-jässjpen”.
Det förstnämnda namnet anges av mina uppgiftslämnare från de flesta platser, men från Funäsdalen och Storsjö har jag det mer svenska ”järp’n”.
//I Lofsdalen heter den ”jâsjpen”//
Järpen är ju en svårinventerad fågel, men med anledning av ovanstående och andra uppgifter, så får man intryck av att järpen är mindre talrik i våra dagar.
Nu avlildne riksdagsman Ingebrikt Bergman i Tännäs har sagt så här om järpen: ”järpen är en prosaisk, dum fågel, som gärna får vara i fred för jägaren – utom när den fastnar i snarorna”.
Du kan läsa mer och lyssna på Järpen här.
Rapphönan förekommer i dag sannolikt ej i Härjedalen men var under förra seklet tydligen så vanlig att den hade ett lokalt namn, ”åkerhöna” (jmf ljungpipare).
Modins uppgifter om rapphönsen är så intressanta att jag citerar ordagrant ur hans år 1900 utkomna skrift:
”Rapphönan har sannolikt under de första tiotalen af detta århundrade invandrat till Härjedalen. Nilsson (Skandinav. Fauna, Fåglarna II, 1858) omtalar att en rapphönsflock under vintern 1830-31 uppehöll sig vid Sveg, och på 1860-talet förekommo de på finnarnas rågsvedjor i Ytterhogdal (Huskölen): En större invandring synes hafva ägt rum vid midten af 1870-talet. Hösten 1895 voro rapphönsen flerstädes talrika. Flockar kunde ses på 20-30 fåglar, och de förekommo häckande ända uppemot högfjällen, t.ex. Råndalen och Sörvattnet. Påföljande vintrars ogynnsamma snöförhållanden m.m. hafva starkt reducerat stammen, så att för närvarande ett högst ringa antal rapphöns torde finnas kvar i provinsen”.
Rapphöns skall också ha funnits i Storsjö kapell 1888-89.
