Vägen är dock äldre än så. Pilgrimerna trampade ju inte upp nya vägar utan använde sig av redan befintliga sådana. De viktigaste handelsvägarna mellan Norge och Svitiod (svearnas rike) gick över Jämtland och Härjedalen. Dessa vägar gick igenom fjällkedjans bredaste pass och för Rombovägens del gick vägen igenom Skarvdörrspasset.
Att vägen just kallas Rombovägen skulle kunna betyda att vägen också användes av lokalbefolkningen för att ta sig ner till Rombolandet för att där avyttra varor som t.ex. skinn och järn och därifrån proviantera varor som var svåra att få tag i på närmare håll. En viktig handelsvara redan under vikingatiden var pälsarna. Pälsar var eftertraktade ute i Europa till kläder åt adel och rikare borgerskap. De två stora pälsområdena i Europa var Ryssland och norra Skandinavien. På 1000-talet blev Trondheim ett viktigt centrum för pälshandeln. I den engelska krönikan – Ottars berättelse från 800-talet berättas hur norska hövdingar drog med sina flottor ända upp till Kolahalvön och köpte eller tvingade till sig pälsverk. En annan handelsvara under denna tid var myrmalmen som härjedalingarna framställde ur myrarna. Härjedalingarna var kända för att framställa järn av god kvalitet. Man räknar med att årsproduktionen av järnmalm för Härjedalen och Jämtland låg på 11 ton vilket var en omfattande mängd efter tidens mått.
Säkert gick också en del av handeln söderut. De inre delarna av mälaren varifrån Rombovägen utgick var en knutpunkt för ett flertal handelsvägar. Härifrån hade man vidare förbindelser mot Finland, Ryssland, Polen, Baltikum och Tyskland.
