Ur ”Fågeltro i Härjedalen”
Bläsanden benämndes i allmänhet ”blesuånd” i hela Härjedalen, och detta syftade förstås på
hanen, som även kallades ”blesuåndkall’n”, medan honan kallades ”grå-ånd”. Modin nämner också ”miånd” som ett alternativ, vilket namn troligen hänsyftar på hanens visslande läte.
Modin skriver vidare så här om bläsanden: ”på sina ställen, såsom i Lillhärdal, den allmännaste anden. Genom ifrig jakt har den dock där börjat aftaga i antal”.
Lämna ett svar