Kråkan – Kråka’

Ur ”Fågeltro i Härjedalen”

Kråkan har inte haft något speciellt dialektnamn. Den var tidigare huvudsakligen en flyttfågel – ”kom åter i april med våren”, säger Karl Myhr.

Erik Modin skriver så här om kråkan: talrik kring de större bygderna. Under blida vintrar dröjer sig någon enda kråka kvar i nedre delen af provinsen. Eljest bortflyttar hon före vinters inbrott för att återvända tidigast i februari eller först i början af april, om våren är sen”.

April månad kallades förresten ”kråkmånad” enligt uppgift från Hede. ”Kråksnö” kallades snö som föll sent i april eller ännu senare. (Axel Grinde)

Per Holm i Älvros berättar: ”man hängde på hösten ut saltat kött att torka i visthusboden, ”spetjekött”, och detta kött ansågs färdigt först då den fösta kråkan på våren flugit över—”.

Einar Granberg har berättat om ett bra sätt att fånga kråkor i Härjedalen: ”man hackar sönder en oxlever tillsammans med kråkögon och gör hasselnötstora piller därav. Dessa strör man ut på marken, och när kråkor äter dem faller de omkull och kan lätt fångas”.

Lyssna på kråkan här. Och här.

Om författaren