Foto Stefan Åslund
Det är uppe på fjällheden du kan höra det ödsliga ljudet av ”fjell lo’n” (ljungpiparen) där den sitter på en sten en bit bort och visslar sin vemodiga melodi. Det är något trolskt och ödesmättat över dess sång och den förstärker känslan av att du befinner dig i vildmarken. Ibland kan man se flockar på 10 till 15 fåglar. De trivs på fjällhedar och höglänta myrmarker.
Ur ”Fågeltro i Härjedalen”
”Ljungpiparen har kallats ”fjäll-loa” (efter lätet) eller ”raggen” (regn) enligt Modin, och det förstnämnda namnet bekräftas bl.a. från Funäsdalen, Ljungdalen och Långå, medan Kjells-John i Storsjö kapell uppger ”åker-höna” – det vanliga namnet på ljungpiparen i Jämtland.
Emil Grundén i Långå: /om ljungpiparna på vårarna kom fram och slog sig ner på de odlade täkterna, då blev det en kall och blåsig vår – det stämde alltid/”.
Lämna ett svar