”Innan skogsbolagen träddee in på arenan användes det gemensamma skogsbeståndet bara till husbyggnad och vedbrand. I övrigt saknade det intresse för bonden. Vad som i stället ständigt föresvävade honom, var möjligheterna att åstadkomma mera slåtter. En mycket nödvändig förutsättning för överlevnad under självhushållningens tid. Därför tog han varje tillfälle i akt att öka sin foderfångst. Det gjorde han bl.a. genom att undan för undan insyna odlingar, rönningar, myrslått och fäbodlägenheter. Inte en plätt lämnades orörd. Insyning inleddes genom att bonden kungjorde sin avsikt. Det kunde han göra genom pålysning från dåtidens nyhetstribun predikstolen, eller också delgav han grannarna sina planer på bystämma. Vidtalade karlar gjorde en besiktning av det område som skulle insynas och de värderade också odlingskostnader för projektet. Övriga byamän hade möjlighet att inlägga sitt veto eller åtminstone invända mot företaget. Dock var det sällan sådant skedde.
Ett insynat område måste emellertid i någon form tas i bruk för att äganderätten skulle träda i kraft. Hände ingenting inom rimlig tid ansågs insyningen förverkad. Detta hände t.ex. i Glöte 1893 när Olof Olofsson i Grinda insynade den s.k. Lillåkershögen vid nuvarande Nils-Påls. Jöns Nilsson i Änden hade 1885 insynat samma område. Han protesterade därför mot insyningen. Men eftersom han inte gjort något för att hävda området, gick det honom om intet.”
Ur boken ”Glöte genom 600 år”
Lämna ett svar