Hågnvallen

Hågnvallen eller Sömlingvallen som den tidigare kallades ligger fantastiskt vackert belägen alldeles under fjället Sömlingshågna. De s.k. nedre vallarna är de äldsta. Här hade Olov Jonsson som kom flyttande till Lofsdalen från Kushögen i Ransjö år 1820 sin fäbodvall. Den gick i arv så småningom till barnbarnsbarnet Erik Jonsa’ Backman(1855 – 1905) och hans hustru a’Kersta Svans. Det är den vallen som i dag är Backmans vall.  Erik och Kerstas son Sven E. Backman och hans hustru Maria fortsatte fäboddriften fram till 1938.

Sven Olofsson Ruth (Svengûbben) 1835 – 1916 och hans hustru Katarina hade också sin fäbodvall här. Efter Svens död fortsatte Katarina att bruka vallen fram till 1920. Vallen ärvdes av hans dotter Selma som var gift med  StûhttOla Jonsson. På 1940-talet byggde även Johan och StûhttSigrid Åslund en vallstuga på Backmans mark. Den brukades till mitten av 1950-talet.

N’KusOlâ bror till Erik Jonsa’ Backman byggde först sin vall ovanför broderns vall med då vattenkällan sinade flyttade han sin vall till södra ändan av Sömlinghogna. Man byggde två stugor intill varandra med en port emellan. De två döttrarna Märet och Emma som var gifta med två bröder, Sven och Per Jonsa Högström tog över varsin del. Märet och Sven Jonsa Högströms son Olof S. Högström flyttade senare sin stuga en bit bort när han tog över vallen. Vi läser ur ”Lofsdalesboken”; ”100 meter upp mot fjället låg ”smôrtjelda” vilkens vatten var så fint, att man där alltid tvättade smöret efter kärningen. Skulle man kunna leda vattnet ner till vallen? Sagt och gjort, Sven Högström d.y. klövjade med två hästar som gick efter varandra, 9 meter långa järnrör, som man sen lade ner. Så mycket bekvämare det blev! 1958 lämnade de sista ”bukullân,” Martina och Erik Högström Hågnvôll’n.”

”Per Jonsas fäbod köptes av Emil Bäckelin, och brukades fram till 1950-talet.”

Om författaren