Några ord om liturgi. Ursprungligen betydde ordet ungefär ”tjänst för det allmännas bästa” men betydelsen kom med tiden att beteckna den tjänst som görs inför Gud i en gudstjänst. Alltså hur vi tjänar Gud med bön, sång, textläsning etc . i våra gudstjänster.
Det går inte att undgå när man läser gamla testamentet att Gud inte verkar ha något emot liturgi och bestämda former. Tvärtom ger Gud mycket tydliga instruktioner hur gudstjänstlivet ska gå till alltifrån i detalj hur kläderna ska se ut och när de ska användas, till sånglivet, instrumenten, exakt hur offrandet ska gå till, exakt hur rökelsen ska tillverkas och användas, hur blod ska strykas på altare, örsnibbar och tår osv, ja instruktionerna är otroligt exakta och allt har en speciell innebörd. Det fanns instruktioner om de dagliga offren, nymånadsfirande etc. Tidegärden – alltså böner som bedes under tre gånger per dag. Dessutom instruerade Gud sitt folk Israel om olika högtider under året för att de inte skulle glömma Guds väldiga gärningar.
Om vi gör ett hopp till bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, får vi där skåda in i himlen och se lite av vad som försigår där. Också där har vi en rik liturgi. Väsenden som ropar ”helig, helig, helig”, de tjugofyra äldste som faller ner och utropar: ” Du vår Herre och Gud…….”
Vi fortsätter: ”Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon – de sju ögonen är Guds sju andar, utsända över hela jorden. Och Lammet gick fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen. Och när det tog bokrullen, föll de fyra väsendena och de tjugofyra äldste ner inför Lammet. De hade var och en sin harpa och skålar av guld, fulla av rökelse, som är de heligas böner.
Och de sjöng en ny sång:
”Du är värdig att ta bokrullen
och bryta dess sigill,
ty du har blivit slaktad,
och med ditt blod
har du åt Gud köpt människor
av alla stammar och språk,
folk och folkslag.
Du har gjort dem till ett konungadöme,
till präster åt vår Gud,
och de skall regera på jorden.”
Och jag såg, och jag hörde rösten av många änglar runt omkring tronen och väsendena och de äldste. Deras antal var tiotusen gånger tiotusen och tusen gånger tusen. Och de sade med hög röst:
”Lammet, som blev slaktat,
är värdigt att ta emot makten, rikedomen och visheten,
kraften och äran, härligheten och tacksägelsen.”
Och allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och på havet, ja, allt som finns i dem hörde jag säga:
”Honom som sitter på tronen,
honom och Lammet,
tillhör tacksägelsen och priset, äran och makten
i evigheternas evigheter.”
Och de fyra väsendena sade: ”Amen”. Och de äldste föll ner och tillbad”.
Fasta böner, bokrulle, nedfallande, bokrulle, rökelse osv.
—————————————————————————————————————————
Så hur var det med de första kristna och den församling som växte fram. Som frikyrkligt troende tänkte man sig urkyrkan som rätt ostrukturerad. Inga skrivna böner och ingen fast gudstjänstordning. Tanken var ju att vi hade återupptäckt det ursprungliga, enkla kristenlivet från apostlarnas tid. Men hur var det egentligen? Var det så det var?
Jesus själv var jude. Det var så han växte upp. Hans föräldrar följde de judiska sederna. Själv står det om Jesus att han gick till ”synagogan som hans sed var”.
Den kristna kyrkan var från början judisk och tog över från den judiska synagogan deras sätt att fira gudstjänst. Böner, trosbekännelse, textläsning, nattvardsmåltiden som ursprungligen var del av den judiska sedemåltiden, speciella gudstjänstdagar, fasta två dagar per vecka osv. Man tog helt enkelt över liturgin från synagogan och ”kristnade” den.
Söndagens gudstjänst, då man samlades på morgonen för att fira den uppståndne, blev den viktigaste gudstjänsten och nattvarden den centrala punkten i gudstjänsten tillsammans med textläsning, trosbekännelse och böner.
De historiska kyrkorna (katoliker, ortodoxa och även anglikaner, lutheraner etc) har i stort sett behållit det sättet att fira gudstjänst med ursprung i urkyrkan och synagogan.
För de första kristna var det naturligt att det yttre samverkade med det inre, eller att det gudomliga förmedlades genom yttre ting. Jesus själv var ju Gud kommen i köttet, det gudomliga uppenbarade sig i det mänskliga. Helande genom handpåläggning, smörjande med olja, Petrus skugga som faller på de sjuka och de blir friska, Jesus som gör en deg och lägger på den blindes ögon och han börjar se, dopet i vatten som förmedlar syndernas förlåtelse, nattvarden där vi tar del av Jesu kropp och blod osv. Den kristna tron är inte främmande för det fysiska, tvärtom Gud använder det fysiska för att förmedla sin kraft. Kyrkan/församlingen själv som nu är Kristi kropp på jorden och bärare av Jesu närvaro genom den Helige Ande.
Det fysiska (liturgin) blir ett hjälpmedel för oss. Tillsammans med vår tro blir Kristus synlig i den här världen. Då blir liturgin inte döda gärningar utan något som förmedlar liv och som ger kontur och stadga åt mitt kristna liv. Liksom gudstjänsten har en liturgi så har hela året en liturgi. Har inte firandet av de kristna högtiderna den effekten att de gör det vi firar levande för oss. Julen gör Jesu födelse och människoblivande aktuellt och levande för oss. Påsken gör Jesu död och uppståndelse levande osv.
Är det inte också så att själva naturen har sin liturgi? Vi har vinter, sommar, höst och vår. De olika fåglarna har sina tider när de kommer åter. De sjunger alla sina sånger. De första vårblommorna som tussilago, snödroppe och krokus kommer. Sedan följer allt sin speciella ordning. Vi har aprilvädret och den sedvanliga midsommarköldknäppen. Dagarna blir längre och längre för att vid midsommar vända och kortas av allt mer. Så kommer höstfärgerna och de olika fåglarna vänder mot söder. Allt har sin liturgi och allt tjänar till att ära skaparen.
