Karolina Lars’ Åslund kom från Storfjäten i norra Dalarna.
Så här beskriver en präst år 1894 Storfjäten och den 6,5 mil långa kyrkvägen från Storfjäten till Lillhärdal.
”Mellan Härjeån och städjan ligger en fjällby i en af de mest undangömda vrårna af vårt kära fädernesland, på gränsen mellan Dalarnes nordligaste socken Idre samt Härjedalsocknarna Linsell och Lillherrdal. Byn som heter Fjätdalen (Storfjäten), ligger inom den sistnämnda socknens öfver 21 kvadratmil vidsträckta område, men sina närmaste grannar ha dess innevånare dock i Lillfjätens by i Idre samt vid Häggsberget i Linsell, 1/2 mil till hvardera. Vilja de träffa sockenbor, måste de färdas hela 2 mil öfver en fjällrygg till den obetydliga fjällgården Löfhögen. Till sin kyrka ha de 6 1/2 mils väg öfver fjäll genom genom ändlösa skogar, icke landsväg, icke ens en knagglig byväg, utan endast en anspråkslös rid- och klöfjeväg, som stundom alldeles förlorar sig i någon sank myr. Ej underligt att kanske flertalet Fjätdölingar aldrig ens sett kyrkan de tillhöra, hälst som de ha närmare till ett par andra kyrkor, till Linsell 5 mil, däraf 3 1/2 mil kärrväg, och till Idre 3 mil. Det är en god läxa mot oförnöjsamhet och knot – en så vanlig åkomma hos oss litet hvar – att göra ett besök på en sådan där i alla afseenden vanlottad ort. En färd dit, om den företages i sommarns sköna dar – ty hu då! på vintern är det kusligt i fjällen – skänker tillika, utom ofvannämnda vinst, ej så litet njutning för öga och sinne”.
I slutet på 1920-talet skriver skoläraren i Storfjäten följande om möjligheterna för Storfjätenborna att ta sig till kyrkan. Landsväg fick Storfjäten 1939 då vägen mellan Lillfjäten och Storfjäten stod klar:
”Av denna väg äro 2 mil kala fjället, 1 1/2 mil skogsstig samt resten en sämre landsväg. Gruvar man sig för fjället, kan man gå de 2 milen skogsstig till Lofsdalen och sedan åka 10 mil landsväg. Såvida man inte föredrar att gå genom skogen tre fjärdingsväg till Lillfjäten i Idre socken och därifrån åka 12 mils landsväg till Älvdalen, tåg till Sveg och slutligen 3 mils landsväg till Lillhärdals kyrkby. Har man tid på sig blir det ju en härlig turistresa. Eljest får man i Storfjäten färdas såsom förfäderna gjorde: till fots eller på hästryggen. Endast på vintern, då kölden och snön lägger broar över myrar och vatten, kan man få åka”.
Den äldsta gården är förmodligen ”Falkas”. Den har fått sitt namn av Per Andersson Falk, född 1760 gift med Kerstin Johannesdotter, född 1765. De drog vidare och bosatte sig med sina barn i Klövsjö. Efter dem kom Lars Larsson Schöld från Föne i närheten av Färila och bosatte sig på gården tillsammans med sin hustru Märet Olofsdotter, född 1817 i Storfjäten.
Märets far och mor var; Olof Nilsson född runt 1795 och Ingeborg Jonsdotter från Idre, född 1788.
Ingeborg född 1816, hon blev gift med Per Nilsson
Märet född 1817, hon blev gift med Lars Larsson Schöld
Kerstin född 1819
Nils född 1820, gift med Märet
Lars Larsson Schöld & Märet Olofsdotter, Storfjäten
”HälsingeLasse”, Lars Larsson Schöld född 5/8 1805 i Föne nära Färila, död 30/11 1887 och hans hustru Märet Olofsdotter född 3/6 1817 i Storfjäten.
- Karin född 3/5 1841, död 8/10 1843
- Ingeborg 10/5 1843, död 27/6 1935 (Imber Lars gift med Halvar Mattsson född 1843).
- Olof född 9/9 1845, död 6/12 1912 (gift med Klutsjö-Märet). (Läs om deras öden från sidan 16 i länken)
- Karin född 7/2 1847, död 3/4 1865
- Anna född 2/10 1848
- Margareta född 27/6 1850, död 13/7 1897 (gift med ”Stor Ola” Olof Larsson född 5/10 1846, död 12/3 1920. föräldrar till Anna Ols Åslund).
- Märet född 20/4 1852, död 25/9 1856.
- Lars född 14/4 1854, död 17/7 1854.
- Kerstin född 24/1 1856, död i Idre 13/3 1921.
- Märet född 26/6 1857, död 15/3 1925 (gift med Sven Persson i Drosbacken).
- Lars född 2/10 1859, död 2/5 1923 (gift med Elin Petronella Olsdotter, föräldrar till Karolina Lars Åslund).
- Sara född 28/12 1860 (en dotter, Märet, fader Nils Nilsson i Lillfjäten. Sara med dotter emigrerade till Amerika. Nils Nilsson behöll hennes ring, den återfanns i hans säng efter hans död)
- Brita född 14/1862, död 25/9 1870.
Sonen Lars Larsson var alltså född 2/10 1859. Han gifte sig med Elin Petronella Olsdotter (Ols) från Lillvattnet. De bodde på gården Falkas i Storfjäten. Lars far, Hälsinge Lasse, hade förvärvat stora markområden i Storfjäten och dessa kom att ärvas av sonen Lars och hans hustru Petronella. De kom i ekonomiskt obestånd och blev fråntagna gården. Detta var naturligtvis ett hårt slag mot familjen som nu blev ”backstugesittare” på sin egen gård. Stugan bestod av en liten bostadsdel (en kammare) och en ”fjösdel” (ladugård). Där bodde hela familjen, mor & far och 6 barn. Det sägs att en av döttrarna, Kristna, tog detta så hårt att hon blev sinnessjuk. Kristina slutade sina dagar på Frösö sjukhus.
Fjätstugan
Huset de bodde i stod efter Lars’ död öde i många år. 1963 åkte dotterdottern Edith med make Bengt förbi, de hade varit uppe och satt gravsten på moster Kristinas grav. När de såg det nu fallfärdiga huset med inrasat tak, utropade Bengt; ”här står vårt hus”. De fick överta huset av de kvarvarande Lars’barnen. Stugan plockades ner, kördes till Lofsdalen för att nästkommande sommar byggas upp och där står hon nu under namnet ”Fjätstugan”. Nu är det Bengt & Ediths barnbarn Tabita med man, Daniel som äger stugan.
”Fjätstugan” på ursprungsplatsen.
A’ Siggri Pers’
Sigrid Persdotter, mor till Elin Petronella Olsdotter, föddes den 11 november 1835 i Drosbacken och dog i Lillvattnet den 18 januari 1903, 67 år gammal. Drosbacken och Lillvattnet i Idre socken ligger inte långt från varandra men Sigrid hann se sig om i världen en hel del innan hon slutade sina dagar. Hon var över till Amerika under några år och även en tid i Trondheim i Norge. Hennes föräldrar var Per Persson och Elin Maria Ersdotter. Sigrid var mormor till Karolina Lars’ Åslund i Lofsdalen. Vad som ligger bakom hennes till synes vidlyftiga leverne kan man väl bara spekulera i men särskilt glamoröst var nog inte livet. Livet log kanske inte så ofta mot henne. Man kan skymta mellan raderna att hon hade en hård kamp för att förtjäna brödfödan och försörja sina barn. Kanske blev hon utnyttjad i gårdarna där hon tjänade, eller hur kan det annars komma sig att hon hade fem barn, alla med olika fäder innan hon slutgiltigt hamnar hos Joles Lars Larsson i Lillvattnet, där hon kanske till slut fick ro. Det var i alla fall den son hon födde tillsammans med Lars som så småningom fick ärva Jolesgården trots att Lars hade flera andra barn.
Sigrid dömdes år 1859 för ”lägesmål” med sin farbror Jakob till 12 dagars fängelse på vatten och bröd.
1860 drog hon till Trondheim, kanske ville hon bort från hemtrakten efter avtjänat fängelsestraff. Hon återvände till hemsocknen år 1864, då från Ljusdal. Hon blev piga hos Jöns Bergström i Idre. Där stannade hon fram till april 1866 då hon åkte över till Amerika. Hon återvände dock därifrån, oklart exakt när. Till Lillvattnet kom hon tillsammans med sina tre små döttrar någon gång före 1879. Hon blev piga hos Joles Lars Larsson och stannade hos honom livet ut. Med Lars fick hon sonen Paul Joles Larsson. Förutom Paul hade hon fem barn, alla med olika fäder.
År 1892 drabbades hon av en tumör i magen. Hennes dotterson Alfred Johansson berättar följande historia:
”Hon blev ordinerad att fara till Falun för operation, men det var inte så gott på den tiden att resa så långt. Det fanns inga skjutsar att få och smått om pengar var det också. Men hon gjorde sig ett råd ändå att komma iväg. Hon packade sin ryggsäck med mat, som skulle räcka hela sträckan till Falun. Så knallade hon iväg och gick till fots den långa vägen från Lillvattnet till Falun. Det blev många mil. När hon kom till Älvdalen var hennes fötter såriga, då hon gått barfota vissa sträckor för att spara på skorna. Hon måste då stanna där några dagar för att vila och låta fötterna läkas. Under tiden spann hon garn i gården där hon bodde.
Väl i Falun kunde de inte operera direkt utan bad henne vänta någon dag. Under den tiden hade mormor tillfälle att gå och titta sig omkring på sjukhuset. Hon råkade att titta in i en sal, där de just då höll på att operera. Då blev hon så förskräkt och tänkte: Hellre går jag tillbaka hem och dör än jag lägger mig här. Det gjorde hon också”.
Hon levde i 11 år därefter med en stor väl synlig växt på magen. Sägs det.
Sigrid Persdotters barn var: (Vet ej om det fanns ytterligare ett barn eller om antalet var fem allt som allt)
- Maria, född 25 januari 1858 i Drosbacken, död på samma plats 30 mars 1858.
- Elin Petronella Olsdotter född 1 februar 1863. Petronella följde med sin mor till Lillvattnet. Vid femton års ålder blev hon piga i Floåsen. Därifrån skriven till Lillhärdal vid 22 års ålder.
- Sofia Emretsdotter, född 8 februari 1866.
- Anna Johansdotter, född 9 december 1872.
- Paul Joles Larsson, född 16 mars 1879.
Elin Petronella Olsdotter blev gift med Lars Larsson son till ”HälsingeLasse”, Lars Larsson Schöld född 18/5 1805, död 30/11 1887 och hans hustru Märet Olofsdotter född 3/6 1817.
