ORLKLÂSSÂN
1 substantiva (sakorla) jänta, pötj’n (= flickan, pojken)
2 verba (gjârrorla) dähtte, bälle (= falla, orka)
3 adjektiva (vûllesäorla) tôllu, fäjj’n (= tokig, glad)
4 adverba (adverb) hûgle, role (= trevligt, roligt) ex. Ho sång hûgle, ho skrahtta sô role
5 pronomen (ûhkkeäreorla) jäg, mö, dö, mäg (= jag, vi, ni, mig)
6 konjunktiona (binnihoporla) ô, hell (= och, eller)
7 prepositiona (frâmmâfôrrorla) åt, från, fôrr, å (= till, från, för, av)
8 räkneorla (räkneorla) en, tvo, tri… (= ett, två, tre…)
9 Interjektiona (huj orla) huvva (= usch)
I härjedalsk’n ha mö kvâr språkârve från jermansk’n mâ tri kjön (genus), han, ho, dä (han, hon, det). (På svenska maskulinum, femininum, neutrum) Dä svenske kjöne ’reale’, sûm ha pronome ’den’, finns ihtt i härjedalsk’n!
Pronomen
(ûhkkeäreorla)
Pronomen ä di orla som mö nöhttje i ställe fôrr namna på fôlk ô fä, hell sakâ. (pronomen)
Eksempel: jäg, du, han, ho, hinnis, mö, dö, ekk, di/dôm. (= jag, du, han, hon, hennes, vi, ni, er, de/dem)
I ställe fôrrr ’den’ ô ’det’ ôm sakâ ô ting sôm svenska ha, sô ha härjedalska fullht utvehkkla e system sôm i tysk’n, mâ tri kjön. Mö säg han ôm stol’n, ho ôm sôffa ô dä ôm bole.
Likens ä e mâ pronomen sôm tôlô ôm ûhkken sôm eg sakân, possesive ponomen. (sak egar orla).
Possesive pronomen:
Tri kjön
(= mask., fem., neutr.)
min mi mehtt
din di dehtt
sin si sehtt
Nôgge eksempel:
(mask., fem., neutr.)
pötj’n min, jänta mi , bônne mehtt
(ômvänd’n orlföljd i nôrr mân betone ûhkken sôm rår ôm)
min pök, mi jänte, mehtt bônn
———————————————————————————————-
gôbb’n min, kjärinja mi , trôlle mehtt
(ûmvänd’n orlföljd i nôrr mân betone ûhkken sûm rår ûm)
min gôbbe, mi kjäring, mehtt trôll
———————————————————————————————-
hun min , kahtta mi , djure mehtt
(ômvänd’n orlföljd i nôrr mân betone ûhkken sôm rår ôm)
min hund, mi kahtte, mehtt djur
———————————————————————————————
stol’n min, sôffa mi, bole mehtt
(ômvänd’n orlföljd i nôrr mân betone ûhkken sôm rår ôm)
min stol, mi sôffe, mehtt bol
———————————————————————————————
fler:
stolân mine, sôffân mine, bola mine; mine stola, mine sôffa, mine bol
Substantiv
(sak orla)
Substantiva ä dôm sûôm mö kân sähtt en, e, ehtt frâmmâfôrr.
I härjedalsk’n ha âlle substantiva e eget e kjön. Mö kân finnje ut nôggerst substantiva höre ôm mô säg dôm sôm bestämd fôrm i enstôkô.(”står i bestämd form ental”).
Dôm sôm höre te han shlute allhti på –n (= maskulinum)
dôm sôm höre te ho shlute allhti på –a hell -u (= femininum)
ô dôm sôm höre te dä shlute allhti på –e (= neutrum)
Orla i bestämd fôrm, enstôkô:
(mask., fem., neutr.)
pötj’n, jänta, bônne
gûbb’n, kjärinja, trôlle
hun, kahtta, djure
stol’n, sôffa, bole
Nôrr de gäll flere i bestämd fôrm blir ändelsân –ân, –ân, –â, eksempel: stolân, sôffân, bolâ.
De hânn kân mö sähtt ohpp i n tabell:
bestämd fôrm enstôkô (bestämd form ental)
(mask., fem., neutr.)
-n, -a (-u), -e
pötj’n, jänta, bônne (pojken, flickan, barnet)
bestämd fôrm flertal (bestämd form flertal)
-ân, -â, -â
pökân, jäntân, bônnâ (pojkarna, flickorna, barnen)
Månge å dialektûm i Härjedal’n ha dativobjekta bevôrô. Ô då fä mö dativändelsan ehtte reglûm:
bestämd fôrm enstôkô, dativ
-a, -n, -an
eksempla:
åt pötja, åt jänt’n, åt bônnân (pojken, flickan, barnet)
bestämd fôrm flertal, dativ
-ûm, -ûm, -ûm
eksempla:
åt pökûm, åt jäntûm, åt bônnûm (pojkarna, flickorna, barnen)
Dativobjekta kân kommo tä på tri sähtt;
1. prepositiona sôm styr dativ: åt, från, fôrr, tå(uhttå), mâ, ô.fl. (= ô fler) Läs mer neafôrr ôm ’Prepositiona’!
2. verba sôm styr dativ: hjôlpe, tahkke, tru, likens, börje, möte, å.fl.
3. adjektiva sôm styr dativ: lik, le, skylldu, nerâ, nöhttu, van, kär, å.fl.
Räkne orla(räkneord)
Räkne orla ä dôm sôm tôlô ôm vû’ss månge dä ä: en tvo tri fyre fâm seks sju åhtte niji tiji, hell sô tôlô ôm ûhkken ordning dä ä på dôm; förstn, andr’n, tredj’n.
Tri kjön, dâr svenska ha tvo:
(mask., fem., neutr.)
en, e, ehtt
en pök, e jänte, ehtt bônn (en pojke, en flicka, ett barn)
Obestämde artikeln (obestämda artikeln)
n, e, e (e i fem. ä langt, e i neutr ä stûhtt.)
n’ pök, e’ jänte, e’ bônn (en pojke, en flicka, ett barn)
n’ gûbbe, e’ kjäring, e’ troll
n’ hund, e’ kahtte, e’ djur
n’ stol, e’ sôffe, e’ bol
Personartikeln
n, a
n’ Per, a’ Brita
Personartikeln i dativ
a, n
a’ Per, n’ Brita
Dativa kaste ôm personartikeln. I eksemplûm som fôl, ä ä frâmmâfôrrorle ”åt” sôm gjârr att n’ Per ô a’ Brita fä ômkasta artikla.
n’ Olov ô jäg skâ gå bohrt åt a’ Per
a’ Anna ô jäg skâ gå bohrt åt n’ Brita.
Adjektiva
(adjektiv)
Orla sûm tôlô ûm vûlles nônting ä.
Ändels’n ig i svensk’n het i härjedalsk’n u, hell –a
eksempel:
( svenska härjedalska )
krokig kroku(g)
tråkig trôku(g)
konstig kônstu(g)
grinig grinu(g)
Svenske ändels’n -lig het i härjedalsk’n –lejen/leja/le.
eksempel:
rolig – n’ rolejen pök, e’ roleja jänte, e’ role hus
barnslig – n’ barnslejen kâr, e’ barnsleja kvinnje, e’ barnsle svar
Adjektiva kân jamföres (kompareras) ô hô ändelsân; -âr, -âst
eksempel grå, gråâr, gråâst
svahrt, svahrtâr, svârtâst
gômmôl, gamlar, gamlâst .
Lägg mârstje tä att ”äldre, äldst” ihtt finns i härjedalsk’n!
Bestämde artikeln n och e ske sähttâs frammafôrr bå adjektiva ô substantiva!
eksempel n svahrt n hund, e svahrt e kahtte, e svahrt e djur
n stor n hund, e stor e kahtte, e stort e bônn
spesial: n litt n hund, e lihtt a kahtte, e lihtt e bônn (uttal: n littn hund, e lihtta kahtte, e lihtte bônn)
Enstôkô ô flere
eksempel: en svahrt n fugg’l, tvo svahrte fuggla ( en svart fågel, två svarta fåglar)
Adjektiva kân n del gånga i neutrum hô tri fôrma
eksempel: e gråhtt e skåp, tvo grå skåp, de dan gråe skåpe. Men de går även bra ô säg; tvo gråe skåp ô de dan grå skåpe (svenska: ett grått skåp, två gråa skåp, det där gråa skåpet.)
Ojamförlegne adjektiv ä eksempelvis fejj’n, amp’n (glad, ängslig; kan inte kompareras) Di adjektiva kân ihtt hell stå i bestämd fôrm.
Uttalsändrinjân fôrr adjektivûm milla kjönûm han, ho ô de i obestämd fôrm:
starsk stahrtt (stark – starkt). Eksempel: n starsk n senap, e starsk e lampe, e stahrtt e öl
skârsp skâhrtt. Eksempel: n skârsp n kniv, e skârsp e kjäring, e skâhrtt e brö
ful furt. Eksempel: n ful n hund, e ful e kahtte, e furt e djur (ful = ondsint, elak, stygg)
gûl gûrtt, (äv. gûhlt). Eksempel: n gûl n stol, e gûl e sôffe, e gûrt e borl
skryp skryfft. Eksempel: n skryp n mat, e skryp e sôppe, e skryfft e kjött
Jamför bestämd fôrm: n dan stârske supen, n dan stârske lampa, de dan stârske öle
Adverba(adverb)
Orla som tôlô ûm vûlles de ä på fôrr nô vis
Adverba bestämme substantiva ô adjektiva, ô svôrô på frågân vûlles, nûggerst ô nûrr.
Adverba kân ihtt böjâs (böjas).
Eksempel:
fuggeln flûg högt, fugglân flûg högt
(fågeln flög högt, fåglarna flög högt) kua mjôlka myhtjy, kjyn mjôlka myhtjy
(kon mjölkade mycket, korna mjölkade mycket)
han ä gôrândes stârsk, ho ä gôrândes fin, de ä gôrândes gôhtt
han är jättestark, hon är jättefin, det är jättegottt)
Verba(verb)
Orla sôm mö kân sähtt tä frâmmâfôrr, ’tä gjârr’ (att göra)
(tä = att)
Verba delâs ohpp i tvo gruhppa: stârsk ô vek.
Starsk-verba kân delâs ohpp i seks klassa, presis som islänska gjârr.
Klass I
Tä klass I räkne mö verba sôm ha diftonj’n ei fôrr di orla sôm handle ôm va jä gjål i går (imperfekt). (Hânn fä mö lägg tä en förklaring, diftonj’n ei i härjedalsk’n ha vûhrtti e.)
tä gjârr/gjârâ = infinitiv , gjârr = presens, gjål = imperfekt, ha gjåhrt = perfekt
( infinitiv, presens, imperfekt, perfekt)
bite, bit, bet, bihtti
skrive, skriv, skrev, skrivvi
rive, riv, rev, rivvi
svi, svi, sve, svi’
ri, ri, re, ri’
Klass II
Tä klass II räkne mö verba sôm ha diftonjen au fôrr dä sôm redan ä gjåhrt (imperfekt)
(Hânn fä mö lägg tä en förklaring, diftonj’n au i härjedalsk’n ha vûhrtti û.)
fryse, frys, frûs, frûssi
kröpe, kröp, krûp, krûppi
ryke , rök, rûk, rûkki
flyge, flyg, flûg, flûjji
bjö, bjö, bjû, bjûddi
skjöte, skjöt, skût, skûtti
ljöge, ljög, ljûg, ljûggi
Klass III
Tä klass III räkne mö verba sôm ha i hell e i grundfôrma ô ha a fôrr dä sôm redan ä gjåhrt (imperfekt)
binde, binn, band, bûndi,
finje, finn, fann, fûnnji
rinnje, rinn, rann, rûnnji
drehkke, drehkk, drahkk, drûttji
sprihkke, sprihkk, sprahkk, sprûhttji
stihkke, stihkk, stahkk, stûhttji
Klass IV
Tä klass IV räkne mö verba sôm ha â i grundfôrma ô ha a fôrr dä sôm redan ä gjåhrt (imperfekt)
bârâ, bär, bar, birri
skjâra, skjär, skar, skûri
stjâla, stäl, stal, stûli
Klass V
Tä klass V räkne mö verba sôm ha a hell å fôrr dä sôm redan ä gjåhrt (imperfekt) å ha e i shlutfôrma
lâsâ, läs, les, lissi
lâkâ, läk, lak, lihttji
âta , ät, åt, ihtti
sihtte , sihtt, såhtt, sûhtti
lijje, ligg, låg, lijji
Klass VI
Tä klass VI räkne mö verba sôm ha â (hell ô?)i grundfôrma ô ha o fôrr dä sôm redan ä gjåhrt (imperfekt)
fâra, fär, for, firr
mâla, mäl, mol, mili
grâva , gräv, grov, grivvi
gnôgô , gnäg, gnog, gnijji
vâga, väg, vog, vijji
gâla, gäl, gol, gâli?
tô, täg, tog, tijji
Lägg mærse te att all orla shluut på -i , når de e nå man ha gjort (perfekt)
Prepositiona
(fâmmâfôrrorla)
Prepositionan ä små orl sôm mö kân sähtt frâmmâför verba ô substantiva
Di hânn prepositionân ställ allhti sakorla i dativ;
åt, från, fôrr, å, mâ, milla, mot, u (tu), ehtte, uhtta, i ( åt = till, å = av, mâ = med, u eller tu = ur, eett = efter )
å likens orl:
hâmâ, hâri, breddmâ, bakafôrr, bohrtafôrr, frâmmâfôrr, hihttafôrr, innafôrr (hâmâ= hos)
Eksempla;
åt a’ Per, åt n’ Kari, från a’ Per, från n’ Kari.
Ställ å bolân! Jäg ô åka mâ bussa. I buûm. Stor i olûm.
Prepositioân, sôm ställ tä ackusativ;
gjânûm, ikring, ôm, övvi, tä, u (= genom, tä = till, u = ut, i = in i, u = ur )
Eksempla;
Jamför:
jä to u plåt’n u spissa – jä to u spiss’n u mura
(jag tog ut plåten ur spisen – jag tog ut spisen ur skorstensmuren)
u = ut, ge ackusativ, u = ur, ge dativ Prepositionân, som ställ tä både ackusativ ô dativ;
på, i, undi, ovafôrr
( undi = under)
å likens orl:
ohppi, frami, ini, bohrti, baki, nedi, hâri, frampå, ovanå, hita, etc
Eksempla;
( riktning = ackusativ, befintlighet = dativ)
mö skâ ut på sjön, mö ä ut på sjöa
mö kliv i båt’n, mö sihtt i båta
lägg pälân i sähtj’n, pälân ä i sähtja
hun krûp undi bole, hun krûp undi bolân (hunden kröp in under bordet, hunden kröp omkring under bordet)
jamför: hun låg undi bolân
jä sähtt mäg undi läktar’n, jä sått undi läktara
häng lampa ova bole, lampa häng ova bolân
häng lampân ova bola, lampân häng ova bolûm (fleir )
OBS ”hun krûp undi bolân” betye att hun befinn säg ’under bordet’ ô kröp ômkring dâr. Hânn sjer mö e bra e eksempel på vûlles härjedalska’ ä uttryhkksfullar än svenska’. Hânn förstår mö va nöhtte mö ha å dativûm. Dativändelsân ha ihtt kûmmi te fôrr tä krångle tä språke, uhtta fôrr tä gjârr språke mer tydle!
I svensk’n, sôm sakne dativ, gjehtt mö lägg tä e helht e orl fôrr tä markere att hun röre säg undi bolân; ”hunden kröp omkring under bordet”!
Konjunktiona
(Binnihoporla)
Konjunktiona kân ihtt ännres (böjas). Dä ä dôm sôm bind ihop tvo orl, hell tvo meininja. Eksempel på konjunktiona: ô, hell, men, att
Eksempel: n far ô a mor såg ihtt, att jä jehkk ut (Far och mor såg inte, att jag gick ut)
stûhtt hell grânn
(kort eller smalt)
Interjektiona
(hujorla)
Interjektiona står fôrr säg sjôl uhttafôrr sjalve meininjen. Ihtt hell dôm kân ännres (böjas)
Eksempel:
Huva, vô du ä tôllu (Herremingud, vad du är tokig)
PS. Finn du nagu feil så påpeik dæ å för meg! Likeins om du ha nagu förshlag te förbättring! DS.
E-post Bo Oscarsson
© Bo Oscarsson
E spesiellht e takk at a dr. Perry Ahlgren på Mittuniversitetan änså läng kalle högskola som ha bällht kike på dehenne, å lämne konstruktiv synpunkta!
Seinest ännre 2001 03 10
