Härjedalen är ett kargt landskap både vad jordmånen och vad klimatet beträffar. Detta har format livet både för människor och djur. Det har också format människornas karaktär. Här har inte funnits någon härskarklass. Var och en har med möda fått leva av vad naturen kunnat erbjuda. Detta har nog också gjort härjedalingen till en naturälskare.
Länge var det också ett isolerat landskap som under lång tid led efter sviterna av flera förödande krig där byar brändes och befolkningen fick fly in i ödemarkerna. Isoleringen gjorde också att gamla levnadssätt och traditioner bevarades, kanske längre än på många andra håll.
Språket är ålderdomligt och släkt med de norska östfjällsmålen. Härjedalen hörde ju sen urminnes tid till Norge fram till freden vid Brömsebro år 1645. Thorborg Tryggvesdotter Thyselius skriver: ”De talar en ålderdomlig, märgfull dialekt. Det är ett språk, inför vars mustiga kärnord och kärva ljudklanger högsvenskan verkar urblekt, blodfattig och vetebrödstam”.
Låt oss inte glömma vårt språk i vår strävan att hänga med i tiden!!!
Det finns mycket mer att skriva som vi kommer att ta upp på denna sida. Jag vill avsluta med ett citat ur boken ”Härjedalen”.
”Härjedalen är Sveriges högst belägna landskap – ingen del ligger lägre än 350 möh och ett 40-tal toppar når över 1000 meter. Mer än fyra femtedelar av landskapets yta når över 500 möh, vilket är dubbelt så mycket som tex Jämtland eller Lappland. Samtidigt är Härjedalen ett av Sveriges minsta landskap med en yta av 12 228 kvadratkilometer. Knappt en invånare per kvadratkilometer bor i Härjedalen, som också är Sveriges minst industrialiserade landskap och saknar stad.
I Härjedalen finns Sveriges högst belägna trädgräns, den högst belägna byn, den högst belägna järnåldersgraven, den h
ögst belägna kyrkan, den sydligaste glaciären samt landets högsta fjäll söder om polcirkeln som också når den högalpina vegetationszonen. Till detta kan man lägga att Härjedalen har landets enda myskoxstam och en världsberömd hällmålning.
Allt detta är nog bra. Tro bara inte att Härjedalen inte är något mer.
Härjedalen är säkert det landskap i Sverige som har det bästa huvudvägnätet. (??? här vill man nog sätta ett par frågetecken) Men det ställer till problem. Besöker man Härjedalen med bil och färdas på de breda släta asfaltvägarna så upplever man föga av Härjedalen.
För att lära känna Härjedalen måste man köra av de stora asfaltvägarna, stiga ur bilen, tala med människorna, cykla i byarna, ströva i skogarna och på fjällen, fiska i sjöarna och vattendragen. Man måste också ha gått på en blötmyr med en 20-kilos ryggsäck och färdats på skidor över fjället för att ha upplevt något av spännvidden i landskapet Härjedalen. Redan från början måste man ha klart för sig att Härjedalen är något speciellt – det finns inget liknande på hela jorden.
Vad har då den vanlige turisten i allmänhet upplevt av Härjedalen? Jo, en stor vägkorsning i Sveg med bensinmackar och så skidbackarna i västra Härjedalen.
Så kan det inte få fortsätta. Vi måste hjälpas åt att lära turister och allmänhet att upptäcka hela Härjedalen”.
Det är också syftet med denna sida. Jag hoppas att denna websida ska kunna bidra till att öka kunskapen och intresset för detta landskap.
