Herdaminnen – Sveg

SVEG

med LILLHERRDAL, ÄLFROS, LINSELL och ÖFVERHOGDAL.

(Härjedalen.)

I Härjedalen, som, i motsats till det hufvudsakligen från svenskt håll kristnade Jämtland, fick sin kyrkliga organisation från Norge och hörde till norska stift ända till Brömsebrofreden 1645, torde den första kyrkan uppförts i Sveg, hufvudorten för den äldsta bebyggelsen i denna landsdel. Af ett vittnesmål i samband med fastställandet af rågränserna mellan grannländerna omkring 1273 känner man t. o. m. namnet på den, som »fyrst let gera kirkiu i Heriadal». Han hette Ljot Dagsson och skulle enligt beräkning lefvat under senare delen af 1000-talet. Ännu mot slutet af 1300-talet synes landskapet utgjort en kyrklig enhet, men i början af följande århundrade framträda de första bevisen för dess uppdelning i socknar, bildandet af annexförsamlingar och byggandet af nya kapell. Hede nämnes uttryckligen som socken skild från Sveg i ett bref från 1442 (DN 14, n. 59).

Kyrka invigdes i Lillherrdal 1407, och ett i Öfre Hoodal nyuppfördt kapell jämte kyrkogård voro färdiga till invigning 1466. Tidpunkten för Hedes afskiljande till eget pastorat kan ej närmare fixeras men torde infallit först mot slutet af 1400-talet, ty ännu är 1470 talas om Heradals prestageld (JFT 5, s. 78).

I början af 1500-talet fanns emellertid särskild kyrkopräst i Hede församling (se Hede). Svegs pastorat uppräknas bland de kanikegäll, som under medeltiden hörde under Trondhjems domkyrka.¹

_________

¹

G. Schöning

, Beskrivelse over Dom-kirken i Throndhjem. Throndh. 1762, sid. 233.

 

Af ett bref utfärdadt 5 juni 1493 (DN 14, n. 181) framgår, att Elfros då var en by i Svegs socken, ett förhållande som rådde ännu 1564-66 enligt de tionde- och skatteregister, hvilka under Härjedalens ockupation uppgjordes af de svenska fogdarna (JFT 1, s. 33)¹, men vid tiden för den Trondhjemska reformatsen år 1589 omfattade Svegs gäll utom moderkyrkan annexkyrkorna Lille Herdal, Hodal och Elleros.

Den sistnämnda har alltså tillkommit mellan åren 1566 och 1588.² Nästa steg till utsöndring af en ny kapellförsamling togs 1758, då innevånarne i de till Svegs socken hörande byarna Lofsdalen, Glöte, Ransjö och Linsäl vid en biskopsvisitation 24 mars s. å. anhöllo att få bygga en liten träkyrka i sistnämnda by, hvilket vann konsistoriets bifall, men företaget fullföljdes först år 1778, sedan konsist. 12 febr. 1777 ånyo tillstyrkt uppförandet af ett kapell i Linsell, som enligt åtagande af prästerskapet i Sveg skulle förses med ett visst antal predikningar om året. Kapellaget, som af K. M:jt 1798 förklarades för särskild kommun, fick redan 1795 tillstånd att anställa egen predikant, och befattningen förändrades vid löneregleringen 12 maj 1870 till komministratur.

 

Öfverhogdal bibehöll trots sin höga ålder ännu 1563 sin ställning som »ett litet capellegield» under Sveg. Sedan svenskarne under det nordiska sjuårskriget intagit landskapet, vände sig Öfverhogdalsborna till kon. Erik XIV med anhållan att på grund af den långa vägen till moderkyrkan få läggas till Ytterhogdal, som år 1562 utbrutits från Ljusdal i Hälsingland. Ansökan bifölls i kgl. bref. 8 april 1564, men då Härjedalen vid fredsslutet 1570 afträddes till Norge, återförenades Öfverhogdal med Sveg. Det dröjde ända till 1771, innan kapellförsamlingen ånyo framställde en liknande begäran om öfverflyttning till Ytterhogdal, men denna gång möttes man med afslag af K. M:jt 12 febr. 1773, så ock 10 mars 1778. Först i samband med Hafverös skiljande från Ytterhogdal nåddes det gamla önskemålet genom kgl. brefvet 9 dec. 1812, som äfven föreskref, att Öfverhogdal i stället skulle läggas till Ytterhogdal (se Ytterhogdal).

Komministern i pastoratet hade sedan gammalt varit bosatt i Sveg. Vid superintendenten P. Steuchii visitation därstädes 25 jan. 1661 framförde Lillherrdals socknemän begäran, att kapellanen i stället skulle få bo hos dem, men detta afslogs med motivering, att han i så fall ej kunde vara pastor till nödig hjälp och Lillherrdal för öfrigt åtnjöt gudstjänst hvarannan eller hvar tredje söndag. En år 1777 ingifven ansökan från samma annexförsamling att få egen pastor afslogs efter konsist. afstyrkande af K. M:jt 29 juli s. å., dock medgafs, att kapellanen i Sveg skulle stationeras i Lillherrdal. Sockenborna anmodades på den grund att med första anskaffa kapellansboställe (Hdpr. 28/3 1778). Efter åren 1793, 1824 och 1832 förnyade, men resultatlösa ansökningar om utbrytning till eget pastorat, biföll K. M:jt slutligen detta önskemål 28 aug. 1863. Utbrytningen gick i verkställighet 1867. (Se Lillherrdal.)

Om Svegs medeltida gråstenskyrka, hvars tillkomst måste sättas rätt långt tillbaka, föreligger den första säkra underrättelsen i en anteckning (Palmsk. saml. n. 308, UB), som lyder: »Swegs kyrkia uti Herredahlen ähr 1563 om sommaren dagen näst effter visitationis Mariæ (3 juli) genom liungeld aff himmelen hasteligen upbränd med all kyrckioskrud såsom klockor, glaas, böcker, messokläder, kalkar, och annan kyrckjonnes tillhörigheet, så att (intet) stod qwart utan allenast blåtta muren». Sockneborna inlämnade i anledning af olyckan en klagoskrift till kon. Erik XIV. I en Härjedals-

_________

¹

En uppgift af P. A. Munch

(Norge i Middelalderen, s. 92), att kyrka funnits i Elfaros

under medeltiden, är tydligen oriktig.

 ²

 Älfros’ annexförsamling har från 1 maj 1921 egen komminister.

 

beskrifning från år 1737 (i Arkiv för Norrl. hembygdsforskn. 1921, s. 67) anges kyrkan vara »nyss hvald med tränne trähvalf i rundelar och hvitlimmad». Enligt andra källor mätte hon 35 alnar i längd, 14 i bredd och 12 alnar i höjd, hade spetsiga rösten och sakristia på norra sidan, ombyggd 1775. Den fristående klockstapeln låg på västra sidan, predikstolen bar årtalet 1649. Sista gudstjänsten i gamla kyrkan hölls 1 juni 1845, och påföljande dag börjades dess rifning. Den nuvarande stenkyrkan med torn i väster uppfördes under ledning af byggmästaren Jacob Norin från Norrala, fullbordades 20 okt. 1847, men invigdes först 7 okt. 1849 af kontr.prosten N. Nordien fr. Refsund. Hufvudpartiet i altarprydnaden är en kopia af Kungsholmskyrkans altartafla.

 Älfros gamla träkyrka, enl. hvad vi ofvan anfört, tydligen uppbyggd på 1570- eller 80-talet, flyttades år 1638 från sitt gamla ställe, och längden utökades i samband härmed till 14 alnar. Prästerskapet och kyrkvärdarne anmäla i bref till Hsands konsist. af 21 jan. 1738, att kapellet då af ålder var bofälligt, men att församlingen ej själf mäktade åstadkomma någon förbättring och därför begär hjälp i form af kollekt (Hdpr. 8/3 1738). Efter en på hösten s. å. verkställd besiktning beviljades sådan från stiftets församlingar (Hdpr. 21/3 1739), och en grundlig ombyggnad utfördes af byggmästaren Erik Svensson 1739-40. Därvid tillkommo sannolikt de sidoarmar, som gåfvo kapellet formen af en korskyrka. V. pastor Haquin Drake inberättade 15 mars 1741, att kyrkan var färdig till invigning, och konsist. anmodade honom att förrätta densamma, i händelse khden E. Sebrelius själf ej orkade åtaga sig uppdraget. Ny altarprydnad, predikstol m. m. utfördes af Jonas Granberg åren 1740-49. Byggnaden kvarstår ännu, i senare tid iståndsatt från sitt förfall efter den nya kyrkans tillkomst, är utvändigt reveterad och har krysshvalf af trä. Fristående klockstapel i Jämtlandsstil uppfördes 1796. Arbetet på den nya tornprydda träkyrkan påbörjades 1880 under ledning af byggmäst. P. Norin från Norrala och invigningen försiggick i okt. 1886.

Kapellet i linsell, som utvändigt mäter omkring 14½ meter i längd, 9 meter i bredd, började antagligen uppföras år 1777. Byggmästare var bonden Pehr Tholsson i Linsell, hvilken äfven förfärdigade predikstolen 1779. Af brist på medel dröjde det ännu åtskilliga år, innan kompletteringsarbeten, m. m. voro fullbordade. Västtorn tillbyggdes först 1797. Flera reparationer hafva företagits under senare hälften af 1800-talet.

[itt.: E. Modin (1) Härjedalens ortnamn och bygdesägner, 2 uppl. Sthm 1911; (2) Hogdalssocknarnas kyrkliga minnen (JFT 7); (3) Linsells kyrka… Östersund 1898; (4) Svegs gamla kyrka (i Jämten 1922 s. 20 med afbildn.); J. Lindström-Saxon, Jämtlands läns kyrkor i ord och bild, 1903.]

KYRKOHERDAR

1.

Gudbrander Anbiornerson

[1372], prester i Heireiadal, kungör i ett bref, utfärdadt i Sweigh onsdagen näst före Clemensmässodag (17 nov.) s. å., att han var närvarande, då Asbjörn Ravdmarsson för 5 herdalske mark till Olaf Pedersson sålde en del i Staksängen sunnan älfven och tre slåttesängar både söder och norr om Solna (å i Sveg), hvarvid köpet bekräftades med handslag. Pergamentsbrefvet, som är det äldsta bevarade från Härjedalen, tillhör kyrkan i Öfverhogdal. (DN 16, n. 33; E. Modin, anf. arb. 1, s. 293 m. afbildn. s. 290.)

2. Sire Arne

[1403], prester i Sueig, bevittnar 28 febr. d. å. i Wemdalen försäljningen af en gård i Trysil i norska Österdalen (DN 5, n. 428.)

 3 . Sire Stephan

[1424] var i kirkeherrens staed i Herdal, d. v. s. tillförordnad pastor, då han Gregoriidagen (12 mars) 1424 med sitt sigill bevittnar ett bref, däri Sowald Buensson (Saaldher Byörnson) erkänner sig ha sålt ängar och en skog till Olav Martensson för 18 svenska mark. (JFT 3, s. 92.)

 4. Herra Jon

[1426], kirkioherra i Suegh, bekräftar med sitt sigill ett i Kolsæter (Älfros s:n) af lagmannen i Jämtland och Härjedalen Hacon Lafransson utfärdadt bref, däri denne gör veterligt, att han på tinget i Svegs socken 26 febr. 1426 på grund af vittnens utsago tillerkänt Tord Enfastsson äganderätten till jord om 6 markers köp i Lapsadal (Lofsdalen i nuv. Linsells s:n). (JFT 1, s. 94, E. Modin , anf. arb. 1, s. 103.)

 Svegs series pastorum inledes af Tunæus med följande tre namn: Anund, Dieteric och Torstanus , dock med tvekan angående ordningsföljden, och i en relation om Svegs kyrka, afgifven 9 nov. 1737 af dåvarande vicepastor Haqin Drake, med H. Siul, H. Didrich och Anund. Af dessa förekomma herr Torsten och Anund bevarade i samtida handlingar. Herr Sjul har däremot ej anträffats, och Didrik är endast känd genom traditionen, hvarför de här uteslutits. Om herr Didrik går sägnen, att han inför altaret i Svegs kyrka blifvit dräpt af en bonde Otte från Rismyr i Älfros socken, emedan denne på grund af en tvist med khden afstängts från nattvarden. Han hade emellertid vid en nattvardsgång trängt sig fram bland hopen och, då prästen gick förbi honom med brödet och vinet, dragit knifven och stött den i hans bröst under utropet: »Har du gått mig förbi, skall jag ej gå dig förbi». Kyrkdörrarna blefvo omedelbart stängda, men mördaren sprang genast upp i predikstolen och lyckades kasta sig ut genom ett närbeläget fönster samt höll sig sedan under flere år dold i skogen vid en sjö, där han slutligen anträffades drunknad med en fågelbörda på ryggen. Af bönderna hade han kallats Otte Hund, och sjön fick sedan namnet Hundsjön. Sägnen förekommer i flere versioner (se Modin ant. arb. 1, s. 87). Enl. Hülphers skulle herr Didrik varit andre pastor efter reformationen, hvilket svårligen låter förena sig med bestyrkta förhållanden. Nu äro sägner om prästmord under liknande förhållanden spridda i Dalarna och Norge (jfr äfven Nätra), och det är därför antagligt, att till grund för den ofvan relaterade ligger någon på annat håll timad dylik händelse, som omformats och lokaliserats till Sveg. (Se härom Herman Geijer: sägnen om prästdråpet i Rättvik. Meddel. fr. Dalarnes Fornminnesförening V, s. 10.)

 

5. Torstanus Nicolai

[1452-65], kirkiopresther i Sveig, hänger sitt sigill under ett i Sveg Matismessodag (24 febr.) 1452 utfärdadt bref till vittnesbörd, att Gudleff Tollekson åt Niels i Gløthe sålt sitt fasta fäderne i denna by (nuv. Linsells s:n) för 44 svenska mark. Det väl bibehållna sigillet visar bilden af en man med ett kors (S:t Andreas) och omskriften: S. torstani nicolai p’bri (presbiteri).¹ Den 9 jan. 1461 är herr Torsten närvarande i Trasavik i Hede och beseglar en handling rörande ett vittnesmål om råskillnaden i skogsområdet mellan Toraldeluth och Vemenes, den senare platsen hörande till Svegs socken. (DN 14, n. 91.) Han har äfven bevittnat ett par köpebref utfärdade i Sveg 1463 och 29 juni 1465. (DN 14, n. 93, Meddel. fr. Nord. Museet 1902, s. 153.) Det är sannolikt, att khden är den Torstanus Nicolai, hvilken såsom kanik vid Trondhjems domkyrka och prebendat i Warnes (Kværnes) jämte kaniken Sveno Erici befinner sig i Rom 20 febr. 1430 för att till den påfliga skattkammaren inleverera de afgifter, som den nyutnämnde ärkebiskopen i Nidaros Aslak Bolt hade att erlägga. Den 27 mars s. å. bifaller påfven Martinus V en ansökan från samme Torstanus att blifva innehafvare af dekanatet vid Trondhjems domkyrka, som stod ledigt efter den i Rom aflidne dekanen Ivarus Gunnari. (DN 17, n. 472-475.) Herr Torsten fick förmodligen under senare delen af sin lefnad utbyta dekanatet mot Svegs prebende.

6. Her

Andres

[omkr. 1480] var sannolikt khde i Sveg, då hans

forsia (hushållerska) Ingegerd fick en silfversked i testamente efter kapellanen

 

Juuan Ioonsons tjänare Swerke Juuansson. (DN 18, n. 106.)

 

7. Her

 

 

Larens

[1485-93], kirkeherra, beseglade Sancte Eriks

afton (17 maj) 1485 i Öfre Hogdal det gåfvobref, hvarigenom sex bönder,

 

till sin sockenkyrka Yffre Hodal skänkte en ängslott Faghrafloo, som afkastade

 

10 à 12 lass hö och var belägen på gränsen mellan Hafverö och

 

Öfverhogdals socknar. (JFT 5, s. 79.) Herr Larens har äfven 5 juni 1493

 

bevittnat ett bref, angående åtskilliga köpeaftal om jord i By, Svegs

 

s:n. (DN 14, n. 181.)

 

8. Herr

 

 

Anund

[1560-66]. Genom ett tingsbref, utfärdadt i

Hede socken tolfte dag jul anno 1560, afgjorde lagrättsmännen efter verkställd

 

undersökning en tvist mellan herre Anund och Egge byamän rörande

 

en skogsmark, hvilken tillerkändes den sistnämnda parten. (Perg. bref

 

i RA.) Af de många genom folktraditionen bevarade sägnerna om herr

 

Anund äro säkerligen en del trovärdiga.² Åtskilligt tyder på, att han varit

 

_________

 

¹

 

 

 

Pergamentsbrefvet tillhör Vitt., hist. o. antikv. akademien (hittills otryckt).

 

²

Se närmare härom E. Modin

, anf. arb. I s. 58 ff.

 

SVEG 69

den siste katolske och förste lutherske khden i församlingen. Han lär ha

bott i Herrö och visat sig otrogen mot kyrkan genom att använda en del

af de kyrkliga skatterna för omfattande nyodlingar, hvilka han kringgärdade

med en ännu kvarstående, delvis raserad stenmur, 3 alnar hög.

Vidare lät han genomgräfva den långsträckta ö, som ligger i Ljusnan midt

för Herrö by, för att bereda kyrkfolket en ginare farled till båtstaden å

norra älfstranden. Kanalen kallas ännu i dag Anundshålet. Vid den

ransakning, som hälsingefogden Matts Nilsson höll 24 aug. 1566 med

bönderna i Härjedalen rörande de oegentligheter, som deras fogde Arvid

Svensson gjort sig skyldig till, behandlades äfven en sak från närmast

föregående år, hvilken i viss mån berörde khden. Ett par bönder från

trakten hade uti herr Ånundz gömmor i en mur (tydligen den ofvan omtalade)

på hans hemman funnit en kalk, som de undandolt. Fogden Arvid

Svensson synes ha fått kännedom härom och lät af hittegodsdöljarna

muta sig med 31 mark för att ej draga saken inför rätta, men behöll icke desto

mindre kalken för egen del.¹ Traditionen förmäler, att khden varit begåfvad

med siareförmåga och bl. a. spått, att Svegs kyrka skulle brinna och hans

likkista antändas. Väl förstördes kyrkan af eld år 1563, träffad af blixten,

men själf var han då ännu i lifvet. Äfven lär han förutsagt, att uti 12:te

khdens tid efter honom en slaktning skulle stå på kyrkogården så blodig,

att blodet öfver hela heden skulle stiga upp till hofskägget på hästarna

och endast en deltagare slippa undan på en hvit häst för att berätta om

stridens utgång.² Det är tydligen Uppenbarelsebokens skräckscener, som här

gå igen i Härjedalsprästens profetior. Herr Anund N. uppföres som innehafvare

af Svegs ännu vid denna tid under Trondhjems domkapitel

lydande prebende.

9.

Jonas Petri

[1568-1569], kirkieherre i Svegh, afgaf jämte

Härjedalens allmoge trohetsförsäkran till kon. Johan III vid Svegs kyrka

 

15 okt. 1568 och bevittnar socknens tiondelängd 12 dec. följande år. Efter

 

Stettinerfreden synes han fått lämna sin tjänst och landet.

 

10.

 

 

Peder Nielssen

[1573-1592], sogneprest i Suei, bevittnade

i Lille Herdaal S:t Michaelis dag (29 sept.) 1573, att Jens Olssen och Ellvff

 

Olssen till Peder Olssen i Sued och hans arfvingar försålde »alle löttergang

 

och fæhauen til hest och kou», som de ägde i Torswold (UB Topogr.). Herr

 

_________

 

¹

 

 

J. Nordlander

, Norrl. saml. 4, s. 176.

 

²

Arkiv för norrl. hembygdsforskning 1921, s. 84 (enl. en relation af v. past.

Haquin

Drake

 

 

 

1737).

 

70 SVEG

Peder Nielssen nämnes äfven i flere andra handlingar, och i anledning af

den 1592 uppkomna tvisten om råmärken mellan Sverige och Norge har

han vidimerat en kopia af gränsrån. (UB, S. 24.)

11.°

Petrus Matthie

[1606-16], af Tunæus uppförd som khde

här 1616. I en norsk släkttavla¹ återfinnes han under namn Peder

 

Madsen ss. son till en rådman i Malmö och fader till efterträdaren. På

 

vintertinget i Sveg 27 jan. 1606 framkom inför rätten Herr Mogens Pederssen,

 

präst till Sweig, och klagade å sin faders, khde herr Peders vägnar,

 

att bönderna i Hede plägade gifva tionden af de djur, som fångades i

 

Pålsnäs och Wimnäs skogar, till prästen i Hede, oaktadt dessa skogar tillhörde

 

Svegs socken. Med hänsyn härtill dömde rätten, att ifrågavarande

 

tionde hädanefter skulle utgöras till prästen i Sveg (Lillherrdals ka). Herr

 

Peder, som då tydligen hade sin son Mogens till kapellan, tillkallade hösten

 

samma år en synenämnd för att fastställa rågränsen mellan prästgården

 

i Sveg och Öfverbergs byägor. Förrättningen ägde rum 27 sept. 1606 och

 

stadfästes på tinget 15 jan. följ. år. (

 

 

E. Modin

I, s. 78.)

12.

 

 

Mogens Pedersson (Herdalinus)

[1617?-34], son till företrädaren,

khden herr Peder, åt hvilken han 1606 var medhjälpare (se

 

ofvan). Till Lillherrdals kyrka gaf han år 1610 ½ daler. År 1628 den

 

20 apr. köpte herr Mons Pederssøn en äng vid öffre becken på Brefloden

 

för 6 rdlr 1 ort. På vintertinget i Lillherrdal 20 febr. 1634 beder Peder

 

Joenson sin kierre sogneprest hederlig och wellerde mand her Mogens

 

Pedersson m. fl. bevittna ett bref, hvarigenom han och hans systrar

 

sålde sin gemensamma jordegendom i Kyrkbyn i Lillherrdal för 88 rdlr

 

in specie åt sin farbroder Kiell Henningsön och hans hustru Marit

 

Halvarsdotter. Khden synes kort därefter afgått, enär efterträdaren

 

följande år tillträdde pastoratet, men ännu 9 maj 1641 var han i lifvet.

 

 

G. m.

Elisabet Jensdatter, som uppgifves ha varit från Oviken, möjligen

dotter till khden Jens Hemmingsson därst. Hon afled hos sin dotter och måg i

Offerdal 27/4 1659, och hennes ännu väl bibehållna grafsten förvaras där i kyrkan.²

Barn med tillnamnet

Herdal¹: Hendrik Rötter (Rytter), stor godsägare på

gården Stangvik, Nordmöre;

Jens Mogenson Herdal, resid. kapellan i Beistad

_________

¹

Enligt en i W. Lassens

Saml. i Norske Riksarkiv förefintlig afskrift af »Bernhofternes

Familie-Bog» (benäget meddelande af stud. jur. herr Henning Sollied, Oslo).

 

 

²

 

Inskriften lyder: [Matr]ona Hustrv Elisabet Jensdatter Her Mogens Ped[erssöns]

Pastoris vdi Sveig i Herdal efterlefvise som død den 27 April An. 1659 vdi . . . alders [aar]

 

Herre jeg ska skue dit ansicht i retferdighed jeg skal blifve mæt nar jeg obvogner efter dit

 

billede Ps. . . . Rom. 8. Vi ere vel salige dog vdi haabet.

 

 

SVEG 71

1640-44, prost och khde i Aafjorden, d. febr. 1661;

Peder Mogensen, borgare i

Trondhjem, ogift;

Mätta, g. m. odalmannen Måns Persson i Eggen, Sveg; Margarethe,

g. 1) m. hr Peder Hansson Bernhoft, 2) m. hr Bernt Brimsman, båda

sogneprester til Hospitalskyrkan i Trondhjem, d. 20/7 1664;

Kirsten, g. m. hr Anders

Bernhoft, sogneprest i Holtaalen, lefde ännu 1691;

Ellen, g. 1) m. hr Christopher

v. Aphelen 2) m. hr Svend Qvax, båda sogneprester i Fosnes;

Dorothea, f. 6/2 1618,

g. 1) m. Oluf Bertelsen, khde i Offerdal, 2) m. löjtn. M. Liliewalk;

Maren, g. m.

majoren och kommendanten Iver Pederssön Schioldborg, Trondhjem;

Berete,

g. m. Niels Ibsen, directeur på Indset verk;

Siri, g. m. en Christen Toldskriver i

Trondhjem.

13.

Andreas Elavi

(1635-1651), hade tjänstgjort som komm.

och adjunkt i ett par norska pastorat, innan han 1635 blef pastor i Sveg.

 

Sedan khde i

 

 

Oviken

n. 16.

14.

 

 

Johannes Joannis Watz

(1652-59), släkten troligen från

Upland och Wassunda s:n.¹ Före sin verksamhet i Norrland hade han enligt

 

egen uppgift »varit vid scholans i Upsale collegatum uthj try åhr, sedan uthj

 

Hoffvet i sex åhr».² Den 25 maj 1638 blef han sacellanus i Hsand och

 

skolmästare vid stadens pedagogi. När denna enl. beslut vid riksdagen

 

1640 utvidgades till trivialskola, blef Watz förbigången vid rektorstillsättningen

 

och fick åtnöja sig med konrektoratet. (Del I, s. 348.) Från

 

1 maj 1641 måste han frånträda sacellantjänsten och erhöll först 1648

 

kompensation med befattningen som konsist. notarie och gymn. adj.

 

Han synes emellertid varit missnöjd med sin ställning, ty redan samma

 

år flyttade han till Sundsvall som komm. och skolmästare samt trädde

 

omedelbart i tjänstgöring som v. pastor och nådårspredikant i Selånger

 

efter khden därst. Henricus Laurentii (III, s. 234, 246). Utnämnd till

 

khde i Sveg tillträdde han här 1 maj 1652 och uppbar detta år första gången

 

3:dje parten af ostskatten, hvilken ingick i pastorslönen. Hans verksamhet

 

i församlingen stördes såväl genom slitningar med sockenborna

 

som till följd af den fientliga invasionen i landskapet under dansk-norska

 

kriget. Guvernören grefve Joh. Gabr. Oxenstierna anför i bref till kgl.

 

rådet, dat. Söderhamn 26 sept. 1657, att ett parti af de norske fienderna

 

Om 40 à 50 man till häst infallit i Härjedalen och sökt uppsnappa den

 

svenske befallningsmannen och prästerna. »Befallningsmannen salverade

 

sig med flykten in i Sellies Dalarne, men kyrkoherden i Swegh hr Johan

 

Watz seijes af samma partie fången vara, vissheten vet man ej». (Sko-

 

_________

 

¹

 

 

 

Fadern kan möjl. varit den Joh. Vatz, som enl. Burei anteckningar 11 aug. 1602 var

anställd i Kgl. Cansliet. (Samlaren årg. 4, s. 24, 1883.)

 

 

²

G. Bucht

, Härnösands skolförhållanden 1638-50. Hsand 1918.

 

72 SVEG

klosters bibl. n. 9, RA.) Han synes dock undsluppit faran genom att kasta

sig in i Rånböle skans, där han 12 febr. 1658 till kommendanten Nils

Finck utgaf ett kvitto på 12 dlr s:mt och 2½ t:a säd som lön för 3 månader

tjänst (GLA). Att khdens egendom emellertid sköflats af fienden, framgår

af ett bref, som superintendenten P. Steuchius 6 mars 1660 aflät som

svar på en skrifvelse från guvernören grefve J. G. Oxenstierna af 9 febr

s. å. Khde Watz hade aflidit år 1659, och på änkans anhållan hos guvernören,

att sonen Sven skulle få blifva faderns efterträdare i Sveg, svarar

nu superintendenten, att sonen hvarken till erudition eller år kan predikoämbetet

företräda, mycket mindre ett sådant rum och function, ej heller

var han nog stadig. Dessutom hafver hans salig fader varit i stort split

och buller med sine åhörare, så att man nu kan frukta, det hans enka

med sine barn därsammastädes ej något väl sitta skulle. »Om hennes

nödh och stoora fattigdom är tyvärr allom nogsampt kunnigt, dock är denn

samma icke Gudi tillskrifvandhes, icke heller fiendhen så myckit, der man

sanningen nödgas upptäcka, uthan som värre ähr begges deres försummelse

vidh sitt huushålls inrättandhe. Ty i Swegh hafva före dem suttit sådana

män, som godh hjelperåd haft hafva, ja ock iblandh förmögne män; men the

såthe der allt bortåt med quijdha såsom dhe der icke kunde nähra sig. Altså

kunna folket icke väl förstå, hvaruti det myckna bestod, som fienden dem

afhende. Sedhan hafver den sal. mannen beklädt andre tiänster, förr än han

til Sweg kom, vidh hvilka före och efter honom ehrlige män hafva närdt sigh,

men för det goda folcket var thet altidh lijthe och altzinthe; ähr fördenskuldh

denn gissningh aff deras åhörare altidh giordh, att dhe skulle nappast

affstådt med quijda och klagan öffver sin bergningh, om dubbell eller

mehra inkomst dem utfallit hafver.» (GLA, D III d: 1, prästers skrifvelser.)

Khdens namn »Was» förekommer å lillklockan i Öfverhogdals kyrka.

Hustruns namn ej bekant.

Barn:

Sven, f. 5/6 1638, kapellan i Hsand 1662, (se I, s. 349), sist prost och

khde i Bollnäs, d. 7/5 1694;

Johannes, inskrifven som stud. vid Ups. univ. 29/12

1655 på samma gång som brodern.

15.

Martinus Petri Bullernæsius

(1660-77), f. i Bollnäs s:n,

Hälsingland. Stud. i Upsala 15 nov. 1629. Blef kapellan i Torp-Borgsjö

 

1631 och bodde som sådan i Ofvaned. Utn. till khde i Sveg 1660 och

 

introducerades här af superintendenten P. Steuchius vid hans visitation

 

25 jan. 1661 »med heela gällets godha nöije och stora behagh». (Hdpr.)

 

Lillherrdalsborna framställde vid samma tillfälle begäran, att kapellanen

 

skulle vara bosatt i deras socken, men detta afslogs af superintendenten.

 

Khden måste åt sin företrädares Watzens relicta betala 60 rdlr, men hans

 

 

SVEG 73

arfvingar skulle hafva dem igen af successore eller ock njuta 2 nådår

(Hdpr. 1661). I Svegs tingsprotokoll för 20 Sept. 1664 anföres, att herr

Martin, kyrkoherden, besvärade sig öfver sin granne i Ytterberg, som

utbetar hans slått. Afled 20 april 1677.

G. m.

Anna Michaelsdotter Booy (?).

Barn:

Anna, g. m. tullinspektoren Petter Rathkin i Hsand, d. där, begr.

30/1 1724;

Karin, f. 1633, g. m. en välbergad bonde Anders Persson i Storboda,

Torps s:n, d. 5/11 1715, 82 år 8 m.;

Margareta, g. 9/7 1678 m. borgaren i Hsand

Petter Månsson Löf;

Christina, g. m. komm. Simon Limnæus i Sveg.

16.

Olaus Johannis Unæus

(1678-88), f. i Hsand, där fadern

Hans Hansson Unæus var borgare och brodern Jacob Hansson U. blef glasmästare.

 

Stud. i Upsala 26 nov. 1655, var 1660 apologist i fädernestadens

 

trivialskola, förordnades till pastorsadj. åt företrädaren khde M. Bullernæsius

 

i Sveg och vidimerade jämte honom socknens fattiglängd för år

 

1661. Unæus mottog konsist. bref af 6 dec. 1662 till dom. pastorem

 

att få succedera sal. Nic. Anzenius i sacellanitjänsten, tillträdde 1663 och

 

bodde som kapellan på Mo torp. Som vice pastor åt företrädaren lyckades

 

han 1672 återbörda till Öfverhogdals kyrka den dit donerade

 

ängslotten Fagerflo (JFT 5, s. 81). År 1678 blef han khde i församlingen

 

och lär ha fått utstå åtskilligt obehag i anledning af det vid denna tid

 

florerande trolldomsväsendet. Enl.

 

 

Tunæus

afled han 1688.

 

G. m.

Anna Johansdotter Schiller fr. Hsand, flyttade en tid efter mannens

död till Sthm.² År 1709 17/6 intercederade Hsands konsist. för pastoris i Sveg

änka Anna Schiller, att hon måtte få de 6 tnr donationsspanmål, som voro lediga

efter afl. löjtnant Pär Olson Helsing i Grundsunda (RA domk. skr. 1647-1718).

Af barnen:

Johannes, f. 11/11 1667, khde i N. Luleå; Olof, fil. mag. i Lund,

sist prost och khde i Stoby i Skåne, d. 19/7 1729;

Christina, g. m. eftertr. khden

Sam. Alstadius; en dotter g. 1) m. köpman Lorens Sund i Hsand 2) m. rådman

Daniel Noræus;

Maria, g. m. en Eltman i Sthm; en dotter g. m. Joh. Norberg.

17.

Samuel Alstadius

(1690-1704), son till khden Isak Alstadius

i Refsund n. 12. Inskrefs i Upsala universitets studentmatrikel 5 febr.

 

1676; esquadronspräst vid Jämtl. regemente 1679, khde i Sveg 1690,

 

_________

 

¹

 

 

 

Hans grafsten af röd kalksten står upprest mot kyrkans yttervägg och bär, frånsedt

den nästan utplånade randskriften, följande inskription: »Här under ligger begrafven den

 

werdige och wellerde mannen Martin Bullernæsius och fordom denne församblings kyrkoherde,

 

hvilken i Herranom saligen afsomnade den 20 april Anno 1677».

 

 

²

 

I bref till länsguvernören i Gefle skrifver sonen Johannes från Hsand 17/7 1695 å sterbhusets

vägnar, att hans svåger khden Sam. Alstadius är i Sveg, men öfriga rnedarfvingar äro

 

skingrade; hans mor och 3 omyndiga systrar äro i Sthm och en broder vid akademien i Lund.

 

En syster Maria hyrde ut ett stenhus i Sthm. (GLA.)

 

 

74 SVEG

bevistade prästmötet i Hsand febr. 1694. Afled 2 sept. 1704 och begrofs

i Svegs kyrka 7 dec.

G. m.

Christina Unæa, dotter till företrädaren khde Olaus Unæus.

18.

Jonas Andreæ Trundman

(1707-10), bondson f. å hemmanet

n. 2 i Trundafvans by i Piteå s:n. Inskrefs som stud. vid Upsala

 

univ. 7 nov. 1663, lämnade universitetet 1666 för att tjänstgöra som kollega

 

vid Piteå trivialskola, prästv. 1669 och blef komm. i Torp-Borgsjö s. å.

 

På prästmötet i Hsand 1694 framkastade han frågan, huruvida icke pastorerna

 

borde gifva sina komministrar respengar, när de resa till synodum.

 

Res.: Pastores och Comministri böra resa hvar sin gång, och vill icke Pastor

 

resa, då honom bör, utan vill hafva sin comministrum åstad, så är det

 

skäligit han gifver honom rese- och förtäringspengar, men är någondera

 

sjuker och församlingen icke kan vara utan präst för sochnebåden och

 

andra händelser skull, då ursäktas de båda, allenast någon notifikation

 

därom inkommer. (Hdpr.) Efter 38 års tjänst som kapellan i Torp förordnades

 

T. genom fullmakt, utfärdad af Carl XII i Blonie 25 aug. 1705,

 

till pastor öfver Svegs, Lill-Herdals, Hogdals och Elfros’ församlingar och

 

tilltr. befattningen maj 1707. Afled 29 juni 1710, »sacra sua infula venerabilis

 

vir». Till Torps kyrka hade han och hans maka år 1682 skänkt en

 

ljusstake af mässing.

 

 

G. m.

Märta Johansdotter Huss, f. 1654, dotter till guvernementsfiskalen i

Västernorrland Johan Erichson Huss och Margareta Bachea; dog i Sthm 22/11

1723 och jordfästes i St. Olofs kyrka 28 nov., hvarpå hennes stoft fördes till

Sveg och nedsattes i mannens graf. En af arfvingarna skänkt metalljuskrona

med makarnas namn. upphängdes öfver grafven. Grafskrifter öfver dem äro

tryckta, den ena författad af prosten N. Sundius i Nora 1710, den andra af sonen,

rektor Abraham T. 1723.

Barn:

Johan, f. i Torp, stud. 1694, fil. mag. 1703, adj. i Katarina förs. i

Sthlm s. å., sist regem.pastor vid artilleriet, d. 1720 begr. i St. Olof i Sthm;

Beata,

f. 2/11 1682 g. m. grosshandl. och proviseuren vid Kgl. Hofvet Olof Bång¹, d.

1735;

Maria, g. m. handelsmannen Nils Boreen; Abraham, f. 7/2 1688, rektor i

St. Olai skola i Sthlm, d. 1734;

Andreas, f. i Torp 5/2 1691; Margareta Sophia, f.

14/5 1693, g. 1) m. kaptenen vid fortifikationen Andreas Decker, 2) 18/9 1743 i

Torp m. landtmät. i V. Norrl. Nils Spole, d. i Torp 9/5 1743;

Jonas, f. 2/8 1696,

d. 3/5 1697 i Torp;

Jonas, som fil. kand. i Upsala d. 2/11 1727.

19.

Erik Christ. Sebrellus

(1712-49), f. 1664 i Lägdom, Säbrå

s:n, bondson. Med betyg från Hsands gymnasium inskr. som stud. i

 

_________

 

¹

 

 

 

Broder till khde Abraham Bång i Torp. En dotter till Olof Bång och Beata Trundman,

 

Magdalena Bång

 

, f. i Sthm 17/6 1715, g. 17/1 1734 m. fältkamrer Johan Sundell på Andersön

i Jämtl., afled i Viken, Alsens s:n 1/6 1782.

 

SVEG 75

Upsala 1 sept. 1686, prästv. 4 okt. 1691; 2:dre komm. i Hsand 1692 och

kollega i trivialskolans 1 klass 1693 efter Dan. Hernodius (se I, s. 359),

kollega i 2 klassen 1708. Erhöll kungl. fullmakt som khde i Svegs regala

pastorat 1710, tilltr. 1712. Konsist. tackar i skrifvelse af 9 sept. 1710

K. M:t för konfirmationen af stadskapellanen Ericum Sebrelium till denna

tjänst. Han afled 19 nov. 1749 som stiftets senior.

G. 1) 1692 m. komm. i Hsand P. Gropmans änka

Brita Lind, förut g. m.

komm. därst. J. Hernelius; 2) 1703 m.

Elisabeth Huss, dotter till khde Olof Huss

i Torp, d. 2/2 1764, begr. i Indals kyrka 4/3 s. å.

Barn: i förra giftet 5 st. döda i barndomen; i senare giftet 15 st., hvaraf

6 nådde mogen ålder:

Brita, f. 1705, g. m. eftertr. khden Jonas Grubb; Märta,

f. 1707, g. m. khdarne i Indal 1) Haquin Drake, 2) Petrus Lang;

Anna, f. 15/3

1711 i Torp, g. m. khden J. S. Thelaus i Boteå;

Olof, f. 1717, sist khde i Gudmundrå

n. 17;

Maria Elisabeth, f. 1720, g. m. khde Jonas Walster i Ytterhogdal; Christoffer,

f. 24/9 1723, khde i Hede n. 15.

20.

Jonas Laur. Grubb

(1751-52), bondson från Grubbe by

i Nora s:n, f. omkr. 1686. Stud. i Upsala 6 sept. 1712, aflade prästex.

 

i Hsand 17 apr. 1717, hvarvid han stod sig bäst bland examinanderna,

 

samt förordn. till adj. åt företrädaren, hvars måg han sedan blef. Af

 

konsist. utnämndes han 29 nov. 1721 till collega 1:mæ classis scholæ trivialis

 

i Hsand men fick enl. res. 2 okt. 1723 byta tjänst med komm. i Sveg

 

Olof Löfdahl. Aflade past.-ex. 22 sept. 1740 och utnämndes till khde

 

efter sin svärfader 30 jan. 1751 med tillträde 1 maj s. å. Efter en föga

 

mer än ettårig verksamhet som pastor afled han 13 juli 1752.

 

 

G. m.

Brita Sebrelia, företrädarens dotter, d. i Sveg 18/2 1792 i sitt 87. år.

En son:

Erik, f. 1735, stud. 1752, rymde till Norge, återkom och kallade

sig sedan

Sebrell, d. ss. kapellpred. i Stugun (III, s. 126).

21.

Petrus Erici Rissler

(1755-76), f. 1701 i Risnäs, Stigsjö

s:n, son till bonden Erik Öhneson. Stud. i Upsala 5 apr. 1722, prästv.

 

16 mars 1729 till adj. åt khden Christian Buscherus i Ragunda; sökte

 

ett kollegat i Frösö skola 1730; utn. komm. i Lit-Häggenås 9 juli 1735,

 

tilltr. 1736; khde i Sveg 4 jan. 1755. Följande år begär han på grund af

 

långlig tjänst och märkligt men i högra knäet och foten att i detta vidsträckta

 

och folkrika pastorat få en hjälppräst, hvilket beviljades (Hdpr.

 

23/9 1756). Under Risslers khdetid uppkom i Lillherrdals annex ett

 

religiöst svärmeri, till hvars utbredning och öfverdrifter församlingens

 

komm. Mårten Thunborg delvis bar skulden. Det föll på khdens lott att

 

söka dämpa rörelsen och hålla konsist. underrättad om dess yttringar.

 

År 1756 anmälde byamännen i Foglasjö i Mora s:n sin önskan att få höra

 

 

76 SVEG

till Svegs pastorat, dit vägen var kortare än till deras egen kyrka. Som

orsak förebars vidare, att de lämnades opåtänkta af Mora prästerskap,

hvilken klagan af prosten i Mora förklarades osann; det strede för öfrigt

mot privilegierna att förminska pastoraten. (Hdpr. 23/4 1756.) Nämnda

byamän synes dock tidvis besökt kyrkorna i Sveg. R. afled 30 nov.

1776 och begrofs 9 febr. 1777.

G. 15/3 1737 m.

Maria Christina Bozæa, f. 17/12 1708, dotter till khden P.

Bozæus i Sunne; d. 1775.

Barn:

Petrus, f. 1745, faderns efterträdare härstädes; Maria.

22. Mag.

Petrus Petri Rissler

(1779-93), f. 1745 i Häggenås,

son till företrädaren. Stud. i Upsala vt. 1764, fil. kand. 20 mars 1769,

 

promov. fil. mag. 18 juni 1770, prästv. i Hsand 13 febr. 1774 till adj. åt

 

sin fader i Svegs pastorat. Förordnad att förestå pastoralvården efter

 

faderns död 1776, blef han dock ej uppförd å konsist. förslag. Församlingen

 

anhöll emellertid att få honom till 4:de profpredikant, åberopande att

 

tack vare hans foglighet den andliga oron i pastoratet stillats. K. M:jt

 

förklarade honom berättigad till 3:dje förslagsrummet, och efter att vid

 

khdevalet 7 febr. 1779 erhållit majoritet fick han fullmakt på tjänsten

 

6 mars och tilltr. 1 maj s. å. Var 1:ste opponent vid 1791 års prästmöte

 

och afsomnade den 25 april 1793, endast 48 år gammal.

 

 

G. 11/4 1779 i Lits prästgård m.

Anna Margareta Feltström, f. 1755, dotter

af prosten N. Feltström i Lit n. 22. Hon begärde 3, men beviljades af K. M:jt

2 nådår. Afled 17/1 1840 hos sin måg khde C. Genberg i Torsåker.

Barn ff. i Sveg:

Anna Maria, f. /3 1780, g. m. komm. i Ström Johan Huss;

Pehr

, f. 24/11 1782, med. dr, provincialmedicus i Jämtl., jubeldoktor 1863, d. å

Frösön 24/3 1866;

Christina Margareta, f. 11/7 1783, g. m. khde Carl Genberg i

Torsåker;

Elisabet Magdalena, f. 29/8 1784, g. m. inspektoren Pehr Alenius på

Ökna i Södermanl., d. 1/1 1843 på Carlsborg i Torsåker hos systern;

Brita Sophia,

f. 13/3 1786, g. 1) m. kronolänsman Eric Huss i Lit, änka 1/8 1808, 2) 7/3 1816 m.

kornm. på Alnön Pehr Backman;

Nils, f. 3/11 1787, antog moderns namn Feltström

och blef liksom morfadern khde i Lit;

Elsa Märta, f. 21/8 1791, g. m. komm.

i Boteå-Styrnäs, utn. khden i Gudmundrå Jonas Ahlberg.

Tr.:

De constitutione & indole partium philosophiæ practicæ p. 1, 2, præs. J. P.

Sleincour

. Ups. 1768-69.

23. Dokt.

Wilhelm S. Huss

(1796-1808), utn. khde i Sveg

6 aug. 1794, tilltr. 1796 sist khde i

 

 

Ljustorp

.

24.

 

 

Jonas Jonæ Svedberg

(1808-12), f. 16 sept. 1748, bondson

från Glissjöberg i Sveg. Stud. vt. 1773, prästv. 8 sept. 1776 till adj. åt

 

khde Petrus Er. Rissler härstädes; utn. till kapellan i Hede 21 okt. 1789,

 

 

SVEG 77

aflade pastoralex. 26 mars 1793 och förordnades till khde i Hede 21 aug.

s. å. med tillträde 1794; utn. till khde i Sveg 27 juli 1807 och tilltr. 1808.

Afled 25 apr. 1812.

G. 23/2 1794 m.

Brita Christina Walanger, änka efter mannens företrädare i

Hede khde Carl Wagelin. Hon afled på Öfvermon i Sveg 15/8 1823, 72 år g.

En son, krympling på grund af förkylning vid dopet.

Tr.:

Theser för pastoralex. Hsand 1793. – En icke predikad ottesångspredikan

på andra böndagen 1812 … efterlemnad af

Jonas Svedberg. Gefle 1814.

Efter nådårets utgång afskildes Öfverhogdal från Sveg och lades såsom annex

under Ytterhogdals pastorat i Hälsingland.

25.

Edvard Forslöf

(1814-28), f. 12 nov. 1766 i Fors s:n. Föräldrar:

bonden Erik Olofsson och Catharina Matsdotter. Efter att ha

 

genomgått Hsands skola och gymnasium blef han stud. i Upsala vt. 1786.

 

Han hade redan tidigt riktat sin håg åt att blifva en ordets förkunnare

 

och prästvigdes 25 sept. 1791 till adj. åt prosten P. Wasenius i Torp;

 

utn. till komm. i Sveg-Lillherrdal 3 dec. 1794 m. tilltr. 1795; aflade med

 

hedrande vitsord pastoralexamen 8 apr. 1807, fick transport till sacellanien

 

i Sundsjö-Refsund 1809 och fullmakt som khde i Sveg, Lillherrdal och

 

Älfros 25 aug. 1813 samt tilltr. här 1 maj 1814. Han åtnjöt sin församlingsbors

 

stora förtroende och välvilja; erhöll i febr. 1828 n. h. v. af prost

 

och afled 25 apr. s. å.

 

 

G. 1) 21/4 1792 i Torps prästg. m.

Ingrid Christina Grundahl, f. 8/1 1759,

dotter till komm. Salomon Grundahl i Offerdal-Alsen, d. 10/4 1817 i Sveg;

2) 6/11 1818 i Hede m.

Sophia Christina Nordenström, f. 11/9 1785, dotter

till kontr. prosten och khden Olof Nordenström i Offerdal, änka efter handl.

Erik Falck i Trondhjem, d. på Öfvermon i Sveg 14/2 1823;

3) 11/11 1825 på Öfvermon i Sveg m.

Elisabeth Charlotta Renhorn, f. 14/1

1789, dotter till 2. komm. i Skellefteå Olaus Renhorn. Hon beviljades ett extra

nådår och afled i Skellefteå 31/1 1858.

Barn, 4 st. i 1 giftet:

Salomon, f. 24/5 1793 i Torp; Erik Edvard, f. 8/1 1795 ib.,

komm. i Lillherrdal, se nedan;

Catharina Margareta, f. 19/11 1796, g. m. kapellpred.

i Linsell S. Mellgren, se nedan.

Tr.:

Theses miscellaneæ pro ex. pastoral. Hsand 1807.

26.

Anders Borgström

(1830-45), regem. pastor vid Jämtlands

reg.; erhöll fullmakt som khde i Svegs pastorat mars 1829, tilltr. 1 maj

 

1830; utn. khde i Nätra 18 nov. 1844 m. tilltr. 1 maj 1845.

 

27.

 

 

Erik Vinnberg

(1846-61), f. 27 dec. 1799 å Frösön.

Föräldrar: majoren vid Jämtl. regem. Erik Casimir Vinnberg och Erika

 

 

78 SVEG

Vagenius, rektorsdotter från Frösön. Insattes i Frösö skola 1808, fortsatte

skolgången i Hsand 1815, stud. i Upsala 3 mars 1819, disp. pro ex.

vt. 1823, prästv. i Upsala 10 juni 1827 på kallelse af änkegrefvinnan Ulrika

Löwen till huspredikant; komm. adj. i Ulrika Eleonora förs. i Sthm 8 juni

1830, aflade past. ex. i Upsala 12 dec. 1831, past. adj. i nyssnämnda förs.

1 jan. 1832, pred. vid Kgl. Serafimerlasarettet i Sthm 1 juli s. å., utn.

till komm. i St. Jacobs och Johannis församlingar ib. 13 apr. 1833 med

tilltr. 1 maj s. å. Erhöll kgl. fullmakt å Svegs pastorat 25 aug. 1845.

Afled i Östersund 6 apr. 1861.

G. 1) 5/12 1835 m.

Carolina Dorothea Lagervall, f. 15/11 1809, dotter till kramhandl.

Gabriel Lagervall och Anna Dorothea Zetterström; d. i Svegs prästgård

17/8 1854;

2) 17/6 1855 m.

Brita Svensdotter, f. 4/7 1829, dotter af hemmansägaren

Sven Olofsson i Älfros. d. 25/9 1858.

Barn i förra g.:

Eric Casimir Gabriel, f. 11/10 1836 i Sthm, länsman i Brunflo;

Gustaf Axel Ferdinand

, f. 12/8 1838, kramhandl., sed. bankkamrer i Östersund,

d. 12/8 1913;

Algernon Mortimer, f. 31/8 1840, snickaregesäll, d. ogift i Sthm

1873. – I senare g.:

Eleonora, f. 8/11 1856 i Sveg, d. 16/6 1857; Herman, f. 24/9 1858,

d. 25/6 1861 i Älfros.

Tr.:

Bion Smyrnæus, bucolicus vates, p. 6. præs. J. Tranér. Ups. 1823.

28.

Pehr Olof Frändén

(1864-82), t. f. pastor i Sveg 4 sept.

1861 under vakansen efter företrädaren, utn. khde härst. 11 juli 1864,

 

tilltr. genast, utn. khde i

 

 

Brunflo

29 okt. 1880, tilltr. maj 1882.

29.

 

 

Nils Löfvenmark

(1883-85), f. i Sthm 2 juli 1846, son till

khden i Brunflo A. O. Löfvenmark. Efter afl. mogenhetsex. i Östersund

 

11 juni 1867 stud. i Upsala 1868. Undergick teor. och prakt. teol. ex.

 

vt. 1876 och prästv. 18 juni 1876 till komm. adj. i Undersåker; utn. komm.

 

i Vemdalen 15 dec. 1876; aflade past. ex. 21 dec. 1880; utn. khde i Sveg

 

18 aug. 1881, tilltr. på förordn. 1 maj 1883, fullst. 1 maj 1884, t. f. kontr.

 

prost 1882, ordinarie följ. år. Rikt utrustad å hufvudets vägnar, äfven

 

poetiskt begåfvad liksom brodern Olof, och känd för sin kvickhet var han

 

under studentåren kanske något ostadig och till synes mindre prästerligt

 

anlagd men fattades af kärlek till sitt blifvande kall och vann biskop

 

Landgrens förtroende, trots det att denne en gång lär ha yttrat, att det

 

hos Löfvenmark ej fanns mera prästerligt än i sina gamla stöflor. Hans

 

hälsa var redan under Upsalatiden mindre stark. Då han efter en tids

 

opasslighet gått upp för att rådfråga nationens inspektor, med. professor

 

Olof Glas, stillade han landsmännens nyfikenhet, om hvad gubben Glas

 

sagt på följande sätt: »Jo han sa’, att värre än den lekamliga döden blir

 

 

SVEG 79

det då inte». Till en af sina församlingsbor brukspatron Farup yttrade L.

en gång skämtsamt, att denne svårligen kunde bli salig, därvid åberopande

skriftens ord: »Ingen far upp i himlen». Kontr.prosten Löfvenmark afled

1 aug. 1885, endast 39 år gammal.

G. m.

Signe Amnéus, f. 20/6 1861, dotter till handl. Per Daniel Amnéus i

Rörås och Vendla Maria Berlin, prostdotter från Nordmaling.

Barn:

Ester Maria, f. 7/3 1880 i Vemdalen, uppfostrad hos morföräldrarna,

genomgick seminariet i Hamar, Norge, folkskollärarinna i Kristiania;

Nils Birger,

f. 23/9 1881, kontorschef vid Hudiksvalls trävaruaktiebolag;

Herje Teodor, f. 7/8

1883 i Sveg, reservlöjtnant vid Bodens artilleri;

Otto Ragnar, f. 7/5 1885, efter

studier vid tekn. högskolan i Sthm civilingeniör, brandinspektör i försäkr.bol.

Skandia.

Tr.:

Jesu Bild. Diktkrans efter en romersk legend af A. Munch. Öfvers. af N.

L-k. Sthm. 1868. – Till damerna vid invigningen af Norrlands nations nya fana den

17 maj 1875. Ups. (anon. vers.).

30.

Jonas Immanuel Scherdin

(1887-90), f. i Umeå 16 mars

1836, son till rektorn vid läroverket därst., sedermera khden i Löfånger

 

Jonas Scherdin. Efter studier i Umeå skola och Hsands gynm. stud. i

 

Upsala 10 dec. 1855, prästv. 7 aug. 1859 och förordn. till komm. adj. på

 

Alnön s. å., v. komm. därst. 14 aug. 1860; v. komm. i Tåsjö 31 okt. 1860-

 

1 juli 1861, past. adj. i Hammerdal 22 maj 1861, i Sunne s. å.; utn. komm.

 

i Rätan mars 1863, tilltr. i maj s. å.; khde i Sveg 1886. Scherdin var i

 

början af sin prästerliga bana en gärna hörd predikant. I sociala frågor

 

intog han en mycket frisinnad ståndpunkt, var gifmild och godhjärtad.

 

Lördagsaftonen 12 juli 1890 afhände han sig lifvet genom ett revolverskott

 

i hufvudet, kort innan han skulle anställa förhör med nattvardsbarnen i

 

kyrkan, dit mycket folk samlats för att öfvervara den högtidliga akten.

 

En längre tids sjuklighet och själsoro förmodades vara anledningen till

 

den förtviflade handlingen.

 

 

G. 1864 m.

Edla Margareta Catharina Decker, f. i Torp 19/4 1842, dotter till

inspektoren och handlanden Decker, sedan bosatt i Rätan, där hon afled 27/11

1911.

Barn:

Ernst Emanuel, f. 25/9 1867, antog moderns namn Decker, fanjunkare,

numera pensionerad och bosatt i Rätan;

Ferdinand Scherdin, f. 14/12 1873, skogsfaktor

i Sunds trävaruaktiebolag, Rätan.

Tr.:

Beskrifning öfver Rätans socken i Jemtland tillegnad Rätans socknemän.

Östersund 1877. – Bort med cellfängelserna! Studie af

Arnim, ib. 1887 (pseudonym).

31.

Gunnar Frans Leonard Knut Lilliesköld

(1892- ),

f. 23 dec. 1849 i Hallen, son till komm. och v. pastor därst. Johan Adolf

 

Liljesköld. Efter mogenhetsexamen i Östersund 5 dec. 1872 stud. i

 

 

80 SVEG

Upsala ht. 1873. Med befrielse från prakt. teol. ex. prästv. i Hsand 17

nov. 1878 till komm. adj. hos fadern i Hallen; past. ex. 14 apr. 1883;

utn. komm. i Kall 15 aug. 1881, tilltr. 1 maj 1883, tillika »pastor lapponum

»; utn. khde i Svegs pastorat 4 apr. 1891, tilltr. 1 maj 1892.

G. 24/6 1883 m.

Anna Lovisa Andersson, f. 24/1 1859 i Segerstad, Värml.,

dotter af godsägaren Jonas Andersson i Trossnäs i Nor, Värml., och hans första

hustru Kristina Eriksson. d. 20/6 1923. Särskildt intresserad ledamot af föreningen

för Härjedalsslöjd.

Barn:

Gerda Aurora Charlotta, f. 2/5 1884; Klara Armida Erika, f. 13/10 1885,

kassörska i Mälarbanken i Sveg;

Elsa Anna Maria, f. 12/10 1886, g. m. folkskoleinspektören

Erik Eriksson i Strängnäs;

Gunhild Kristina, f. 23/11 1888, tandläkare,

g. 13/7 1913 m. tandläk. Fritz Malmgren i Hjo;

Märta Gudrun Elisabet, f. 3/3 1897.

KOMMINISTRAR.

1.

Juuan Joonson

[omkr. 1480] var ungefär vid denna tid kapellan

i Sveg, då hans trotjänare Swerke Juuanson från Vivestad i Tuna vid sin

 

död bland annat testamenterade honom en silfversked, och till Stöde

 

kyrka en kettil. (DN 18, n. 106.) Han är sannolikt samme man, som

 

under namnet Jogan Jonson återfinnes som khde i

 

 

Hede

, n. 1.

2.

 

 

Mogens Pederson Herdalinus

[1606-16?], se khde n. 11.

3.

 

 

Alexander Magnus Borch

(1617-23), f. 1596 i Søndre Bork,

Ribe stift, där fadern Claus Mortenssøn Borch var sognepräst. Blef stud.

 

i Köpenhamn 1615 och några år därefter kapellan åt herr Mogens Pederssøn

 

här i Sveg samt utnämndes till sognepräst i Elverum i Norge och aflade

 

vid tillträdet 12 maj 1623 sin ämbetsed. Under detta pastorat lydde vid

 

denna tid annexerna Särna och Idre, hvilka vid Brömsebrofreden 1645 tillföllo

 

Sverige. Dessa församlingars afgång grep honom djupt, han ville

 

ej tro på dess varaktighet och fortfor i sitt fromma och saktmodiga sinne

 

länge att från predikstolen bedja för sina förlorade får. Han erhöll af

 

Danska styrelsen 20 aug. 1648 ett årligt lönetillägg af 100 dlr för denna

 

minskning i pastoratet samt beviljades nedsättning till hälften af kronoutlagorna.

 

Menigheten höll innerligt af honom, och vid minnet af fadern

 

förlät man hans sons sorenskriver Liv Borchs många mindre vackra streck.

 

Khde Borch afled i sept. 1661.¹

 

_________

 

¹

 

 

 

Hans porträtt återfinnes på den tafla från Lillherrdals kyrka, som utställdes år 1911

i Östersund. (Afbildad i Utställning av äldre kyrkliga föremål från Jämtland och Härjedalen.

 

Katalog n. 609. Östersund 1911.) Själfva taflan torde ursprungligen ej tillhört Lillherrdal,

 

utan snarare Särna i Dalarne (se Inledn. till Lillherrdal II, s. 74.)

 

 

SVEG 81

G. m.

Anne Livsdatter, som ännu lefde 1650.

Barn:

Claus, f. 1627, kapellan 1649 hos fadern, sinnessvag, förkortade

sitt lif 1665;

Liv, f. 1630, sorenskriver i Østerdalen; Jacob, f. 1632, stud. 1650,

baccalaureus 1656, kapellan i Elverum, d. 1668;

Jens, f. 1634, sogneprest i Elverum,

d. 1670;

Niels, f. 1635, en vildbasare; Anne, f. 1637, d. ogift 30/9 1712 i Ullensaker;

Catrine

, f. omkr. 1640 g. m. sorenskriver Hans Thomason Holst, d. 10/2 1723 i

Ullensaker;

Lars, f. omkr. 1644, gräfde 1668 en fiskdamm på Elverums prästgård;

Henrik

, inblandad i ett slagsmål i Grue 1675. (S. H. Finn-Grønn, Elverum.

En Bygdebeskrivelse, 2. Kr:nia 1921, s. 103.)

4.

Oluf Bertilsson

Angdal (1636-42), var under dessa år hjälppräst

åt khde Mogens Pederssøn härstädes och blef hans måg, utnämndes

 

1642 till vice pastor åt khde Oluf Nielsen i Offerdal och blef hans efterträdare,

 

se

 

 

Offerdal

.

5.

 

 

Ericus Olai Forselius

[1653-1661]. Sacellanus dn. Ericus

uppges förstnämnda år varit skyldig kyrkan i Lillherrdal ett belopp af

 

1½ riksdaler, som sedan betalts. Han har med fullt utskrifvet namn som

 

vice pastor undertecknat Svegs tiondelängd för 1659. Konsist. erbjöd

 

honom 8 mars 1661 sacellanien i Nätra, som han tillträdde på sommaren.

 

Sist komm. i

 

 

Resele

-Liden. Egendomligt nog förekommer han äfven

under namnet

 

 

Schecht

, hvilket kan gifva anledning till den förmodan, att

han är fader till den Jacob Schecht Angermannus, som afled som hörare i

 

Umeå skola 1698.

 

6.

 

 

Nicolaus Petri Anzenius

, Umensis [1662], förmodligen f. i

Umeå, inskrefs ht. 1653 i Hsands gymn., blef stud. i Upsala 25 okt. 1656,

 

men fullbordade sina teologiska studier läsåret 1659-60 vid Hsands gymnasium

 

och blef kollega i trivialskolans 1:sta klass; han hade en särdeles

 

god stil. Tillträdde kapellanstjänsten i Sveg maj 1662, men drunknade

 

om hösten s. å. Den 2 nov. mottog konsist. bref från sal. dn. Nicolai

 

Anzenius’, fordom komminister i Sveg, k. moder med begäran att få behålla

 

detta årets lön att betala hans gäld med; men emedan han ej lämnade

 

hustru efter sig, kunde konsist. ej bevilja henne mer, än hvad som belöpte

 

sig för tiden mellan 1 maj och hans dödsdag. Dock dröjde man med att

 

tillsätta platsen för att få medel till betalandet af hans skulder.

 

7.

 

 

Olaus Unæus

(1663-78), var apologist i Hsands skola, då

han 6 dec. 1662 fick konsist. skrifvelse med sig till dominus pastor i Sveg

 

att succedera sal. Nic. Anzenius i sacellanitjänsten. Bodde som kapellan

 

i Mo här i Sveg och tillträdde som khde i pastoratet 1678.

 

 

82 SVEG

8.

Simon Jonæ Limnæus

(1678-1717), bondson från Limsta i

Gudmundrå. Blef gymnasist i Hsand 1663 och stud. i Upsala 20 okt.

 

1667. Tillträdde som komm. i Sveg 1678. Han ägde och bebodde ett

 

hemman i Öfverbergs by. Enligt hvad tingsprotokollen vittna, var han

 

ganska processlysten och visade sig i de vid denna tid pågående trolldomsransakningarna

 

rätt vidskeplig (

 

 

E. Modin

). Senare bodde han i Glisberg,

hvarifrån han 7 mars 1687 i skrifvelse till guvernören i Gefle anhåller

 

om förskoning med ½ contribution. Af khden Ol. Unæus hade herr

 

Simon år 1680 köpt en vret, och en myräng fick han med sin pastors

 

lof upprödja på prästejordsskogen (Eccl. bost. 3, s. 333). Enl. bref från

 

änkan till Hsands konsist. afled han 20 apr. 1717.

 

 

G. m.

Christina Bullernæsia, dotter till khden i Sveg M. Bullernæsius.

Emedan tjänsteåret efter hennes man belöpte sig allenast till 10 dagar, begärde

hon ytterligare ett nådår samt anhöll, att hennes hjälppräst hr Olof Löfdal måtte

under tiden åtnöja sig med halfva lönen.

Son:

Jonas, f. 1679, hölls till studier, blef stud. i Upsala 1698, aflade disp.

prof. 1706: De dominio primi hominis in res creatas, præs.

J. Eenberg, d. 1709,

jordsattes 12/12 på Upsala kyrkogård.

9.

Olaus Jonæ Löfdahl

(1718-24). Fadern var bonde och soldat

i Brunflo och brodern Erik hade ett hemman i Fugelsta, Marieby

 

s:n. Kom till Hsands gymn. hösten 1700 och blef stud. i Upsala 26 okt.

 

1704, var adj. i sin hemsocken Brunflo åren 1708-12 och blef här i

 

Sveg hjälppräst åt företrädaren 1717. I skrifvelse 29 apr. 1717 begärde

 

han hos konsist. sacellanien »upvisandes församblingens vocation med

 

pastoris underskrift». Vid konsist. sammanträde 5 juni s. å. bifölls detta

 

af konsistoriales; dock uppsköts saken till högv. biskopens ompröfvande,

 

och först efter en undersökning om kapellanens inkomster i Sveg¹ och änkans

 

ekonom. ställning resolverar konsist. 6 nov. s. å., att som änkans villkor är

 

sådant, att hon kan sig uppehålla, såvida hon är barnlös, och har 2 hemman,

 

köpta af sin salige man, men Löfdahl hvarken har åker eller äng, där han

 

kan föda en get, än mindre en häst, hvarmedelst han kan betjäna sig

 

mellan kyrkorna, utan åtnjuter endast en ringa penningelön, så får Ol.

 

Löfdahl sacellanien med fullmakt, änkan Chr. Bullernæsia har att njuta af

 

kapellanens inkomster 20 dlr kmt, det Pastor till henne lefvererar å dn.

 

Löfdahls vägnar af kapellanens del, som hr Pastoren skall betala, »hvilket

 

ingen änkia ännu är skedt och derföre påminnes, at icke des rychte blifwer

 

_________

 

¹

 

 

 

Khden E. Sebrelius upplyser i bref 16/10 1717, att kapellanen i Sveg åtnjuter i årligt

underhåll af pastore 12 t:r korn och 36 dlr kmt, dessutom unnar pastor honom alla hästpenningar,

 

som af Herrdalen stiger till 6 dlr och af Öfverhogdal till 4 dlr 16 öre kmt, och dess

 

förutan 10 öre s:mt af hvar rök om året. (Hdpr. 6/11 1717.)

 

 

SVEG 83

uthspridt, så at andra icke må draga det sig til efterdöme». Löfdahls

fullmakt uppsattes 5 mars 1718. Han skötte sig ej till församlingens

belåtenhet, och 6 febr. 1723 var han inkallad och varnades af konsist. för

oskickligt lefverne och svordom, men redan 3 sept. samma år besvärade

sig khden E. Sebrelius ånyo öfver hans otidighet och öfver, att han blifvit

af honom flera resor öfverfallen, samt anhöll att Löfdahl måtte blifva

därifrån transporterad till att all vidare och vidlyftig action undfly. Konsist.

fann skäligt att honom förflytta och anförtro honom kollegatet

i prima classe scholæ trivialis i Hsand, på det han måtte vara så mycket

närmare under konsist. uppsikt, och däremot förordna hr Jonas Grubb

att i hans ställe vara kapellan i Sveg. Ombytet skulle ske emellan scholaæterminerna

vid jultiden, och begge icke desto mindre behålla sin lön för detta

året (Hdpr. 2/10 1723). Löfdahl anhöll 20 nov. att få stanna kvar i Sveg,

till dess han kunde få någon fördelaktigare lägenhet, emedan sal. herr

biskopen dokt. Wallin försäkrat honom därom och han vid kollegatet

sig och sina många små barn ej kunde föda. Konsist. förklarade sig härutinnan

ingen ändring kunna göra och befallde L. förfoga sig hit till kyndelmässotiden;

i vidrig händelse så undginge honom äfven denna beställningen.

(Hdpr. 11/12 1723.) Men ej heller i Hsand kunde han hejda sin

otidighet. Efter att ha 2:ne gånger suspenderats och 1727 på Hsands

rådstuga pliktat för okväde och svordom, blef han 18 sept. 1728 af konsist.

afsatt både från sitt prästerliga ämbete och sin lägenhet. Från år 1730

uppehöll han sig i Gudmundrå och från 1736 i Bjertrå; på bägge ställena

sysslade han under sin fattigdom med barns undervisning, hade härunder

gjort god uppbyggelse samt fört ett stilla, nyktert och saktmodigt lefverne

och blef på egen begäran restituerad 17 aug. 1743. Han drunknade 5 juli

1748, 76 år gammal, och begrofs i Bjertrå 10 juli s. å.

G. 1) 5/11 1711 i Brunflo m.

Magdalena Warg, dotter till häradsskrifv. i

Jämtland Zach. Warg och Anna Saltenia;

2) i Hsand 23/11 1727m.

Anna Vibonia, underofficersdotter från Västerbotten,

änka efter en rustmästare; d. kort före sin man 21/5 1748, 61 år g. i Locknö, Bjertrå,

där makarna bodde.

Af barnen:

Anna, f. i Brunflo, döpt 29/8 1712.

10.

Jonas Grubb

(1724-51), komm. 2 okt. 1723, tilltr. i febr.

1724, v. pastor 1745, utn. khde i

 

 

Sveg

, se ofvan.

11.

 

 

Johan Örner

(1752-59), f. 1715, son till rustmästaren Joh.

Örner i Hammerdal. Stud. i Upsala 3 febr. 1736; efter 10 års vistelse vid

 

universitetet prästv. i Hsand 1746 till adjunkt hos prosten Sebrelius i

 

Sveg, erhöll fullmakt som kapellan 29 maj 1751, tilltr. 1752 och afled i

 

 

84 SVEG

november 1759. »Han var en mycket munter, men tillika allvarlig och

skickelig lärare», som hållit sina åhörare i stor lydno och respekt. Lämnade

Tunæus

 

upplysningar om Svegs prästerskap.

G. m.

Sophia Burman, bokhållaredotter från Carlholm, sedermera omgift

m. kronobefalln.man Petter Gran.

Son:

Johannes, f. 1759, stud. 1777, auditör vid Kgl. artilleriet, d. af lungsot

nov. 1801.

12.

Mårten Larsson Thunborg

(1761-74), f. 1719 i Ljustorps

s:n, son till bonden Lars Olsson i Tuna by. Intogs i Hsands gymnasium

 

ht. 1737, stud. i Upsala 19 sept. 1741, aflade prästex. i Hsand 23 aug.

 

1751 och prästv. 25 i samma månad till adj. åt khden P. Sundberg i Njurunda;

 

nådårspred. i Tynderö 13 sept. 1757 hos afl. komm. Jac. Thelbergs

 

änka, adj. i Skön 1759, nådårspred. i Sveg 1760, erhöll 1:sta förslagsrummet

 

och fullmakt som komm. i Sveg 29 nov. 1760 med tilltr. 1 maj 1761. Hittills

 

hade pastoratets komm. haft sin bostad i Sveg, men genom gifte med änkan

 

efter en förmögen länsman Olof Hedenberg i Lillherrdal, fick Thunborg med

 

henne ett hemman Heden i sistnämnda socken, dit han flyttade år 1763.

 

Af hans tidigare verksamhet som präst känner man ej mycket, men här

 

kom han att spela en ganska uppseendeväckande roll. Till sin läggning

 

synes han varit en känslomänniska med dragning till pietismen och vitsordades

 

att med redighet ha förestått sitt kall och haft mycken nit och ömhet

 

för själars omvändelse och deras salighets befordran. Han hade sålunda

 

lyckats att i sin församling framkalla en välbehöflig andlig uppryckning,

 

som emellertid kom att efter en tid urarta till ett fanatiskt svärmeri med de

 

för dylika rörelser ofta osunda öfverdrifterna. Vändpunkten till det sämre

 

inträdde omkring 1768, då en nyväckt bondhustru Karin Olofsdotter i byn

 

Nordanhån, kallad »Bång-Karin», började uppträda med extatiska predikningar

 

under konvulsiviska kroppsrörelser och tungomålstalande o. s. v. På

 

den okunniga befolkningen i denna efterblifna landsända verkade dessa. »undersdrifter

 

» som en farsot, särskilt bland kvinnor och barn. Komm. Thunborg

 

synes till en början ansett dessa yttringar för ett djäfvulens verk,

 

hvilket han med böner och besvärjelser sökte afstyra, men kom slutligen

 

till den motsatta öfvertygelsen, att de voro den Helige Andes omedelbara

 

nådeverkningar. Den naturliga följden häraf blef, att han i stället för

 

att stäfja de oordningar, som nu uppkommo, bidrog till deras spridande,

 

i det att han från predikstolen anbefallde sina åhörare att bevittna Bång-

 

Karins extatiska utbrott. Kontraktsprosten C. J. E. Hasselberg har i

 

sin synodalafhandling »Norrländskt fromhetslif på sjuttonhundratalet»

 

ingående behandlat såväl förutsättningarna som fortgången af denna rö

 

 

SVEG

85

 

relse, och vi hänvisa till detta grundliga och lärda verk. Här må endast

något utrymme ägnas åt myndigheternas åtgöranden för svärmeriets stäfjande.

När anmälan inkom till Hsands konsist. om svärmeriet i Lillherrdal,

trodde sig konsist. tryggast gå tillväga genom att anmoda prosten O.

Genberg i Offerdal att vid visitation på stället undersöka om dess anledning

och beskaffenhet (Hdpr. 18/5 1771). Visitationen, som ägde rum 27 juni

1771, verkställdes med grundlighet och samvetsgrannhet; på församlingens

katekeskunskap kunde ej klagas, men visitator rekommenderade till

studium Sven Bælters »Tankar öfver någras förmenta omedelbara uppenbarelser

», samt ålade khden Rissler att med allvar förehålla sin komminister

hans efterlåtenhet för svärmame, under förhoppning att därigenom

de entusiastiska upptågen skulle af sig själf aftaga och kväfvas. Men på

hösten inberättar khden Rissler (Hdpr. 11/9 1771), att entusiasmen till

alla rättsinnigas oro börjat tilltaga, isynnerhet bland barn, ynglingar och

oförståndiga kvinnor, i det de kasta sig på jorden, hväsa, skria och hafva

sällsamma läten samt kalla sig omvända, samt att sedan komm. Thunborg

på sitt vanliga sätt på 14. sönd. eft. Tref. ifrigt påyrkat allas bättring,

de samma afton skockat sig tillhopa och i hans närvaro öfvat dylikt svärmeri,

utan att han sökt afstyra saken. Den förföriska kvinnan och profetissan

Karin Olofsdotter förspörjes ha utspridt, att frälsaren kommunicerat

henne på en myr i skogen, därvid Thunborg varit närvarande. Hans son

och styfbarn voro äfven intagna af samma svärmeri, utan att afhållas af

fadern. Konsist. anmälde saken för landshöfdingen i Gefle, som anbefallde

tingsransakning häröfver samt förbjöd dessa svärmande sammankomster

vid utsatt vite, men samma dag förordningen härom upplästes i kyrkan,

hade en stor del af de svärmande församlat sig på Thunborgs gård och under

skri och oläte med skymfliga ord betygat sin ringaktning för öfverhetens

påbud (Hdpr. 16/10 1771). Thunborg förbjöds att predika i Lillherrdal och

fick konsistoriets anmaning att ofördröjligen flytta till moderförsamlingen.

Den rättsliga undersökningen leddes af häradshöfd. J. J. Wasell på Lillherrdals

ting 10-13 dec. 1771, domkapitlets ombud var khden P. Wasenius

i Torp, och domen, som föll sistn. dag, förklarade Thunborg för lära och uppförande

sitt ämbete förlustig och till förekommande af vidare oreda befalld

att från samma ort sig afhålla. Past. adj. Mauritz Thelberg förordnades

att mot halfva lönen förestå sacellanstjänsten och Thunborg afreste till Sthm,

där han välvilligt mottogs af vänner i de pietistiska kretsarne. Han öfverklagade

följande år häradsrättens utslag i Svea hofrätt, som i nov. 1772

äfven upphäfde domen och återförvisade ärendet, enär han i detta religionsmål

ej af konsist. varit inkallad och förhörd. I mars 1773 vistades han

86 SVEG

i sin födelseort Ljustorp, och där träffades han af konsist. skrifvelse, som

kallade honom att sig 31 mars ofelbart i domkapitlet infinna. Förhöret pågick

denna och följande dagar och afsåg att få svar på en mångfald honom

förelagda frågor, särskildt angående hans ställning till Bång-Karin och hennes

undersdrifter. Först 15 därpå följande maj förelåg konsistoriets sammanfattning

och betänkande öfver förhöret. Ehuru domkapitlet funnit

komm. Thunborgs svar i flera punkter varit tvetydiga, framgick dock, att

han, ledd af en falsk fantasi, orediga och irriga tankar, styrkt och underhållit

och fortplantat de svärmaktiga religionsrörelser, som yppat sig i

Lillherrdal. Ehuru domkapitlet visserligen befarade, att genom hans bibehållande

vid ämbetets utöfvande därstädes svärmeriet åter skulle flamma

upp, tillät konsist. honom dock att återvända och inträda i sin tjänst,

efter att kraftigt förmanat honom att hålla sig till Guds ord, vakta sig

för nyheter, förbjuda konventiklar och i sina predikningar bruka all försiktighet.

Vid hans återkomst började svärmeriet, som under hans bortovaro

saktat sig, ännu häftigare uppblossa och urartade till otyglade och

sedligheten sårande uppträden. Ny urtima tingsransakning hölls i anledning

häraf i Lillherrdal 24-28 jan. 1774 af häradshöfd. Wasell, där

äfven khden Wasenius fungerade som konsist. ombud och i nu skarpare

ton än vid förra ransakningen bedömde Thunborgs handlingssätt, såsom

att denne i sin själfkänsla sökte fråntaga folket all förnuftig eftertanke,

föregaf omedelbara uppenbarelser och ingifvelser, illa dömde, förnedrade

och svärtade alla andra nitiska lärare och utropade dem för antikrist

för att upphöja sig själf som den ende renläriga prästen o.s.v., och hemställde

om hans skiljande från denna orten på det lugn och ro måtte återställas

i Guds församling. Konsistorieombudet synes dock ej yrkat på hans

förlust af prästämbetet. Alla dessa handlingar insändes nu till Svea hofrätt,

men innan denne afkunnade sin dom, kallades Thunborg att före

februari månads slut 1774 infinna sig till muntligt förhör i Sthm. Här

måste han under årets lopp afvärja advokatfiskalens anklagelser och afgifva

sina påminnelser, och väl kan erkännas, att han med frimodighet och orubblig

fasthet vidhöll sin öfvertygelse, men att han tillika ådagalade en öfverspändhet,

som öfvergick förståndets gränser. I öfverensstämmelse med

advokatfiskalens slutpåstående fällde Hofrätten 5 dec. 1774 sin dom, hvarigenom

komm. Thunborg afsattes från tjänst och prästämbete samt skulle

interneras å Hsands hospital. Domens verkställighet fördröjdes därigenom,

att Thunborg under sin vistelse i Sthm gifvit upphof till en likartad orolig

rörelse, hvilken påkallat Stockholms stads konsistorii ingripande. Men

före afgörandet afled komm. Thunborg 31 aug. 1775. Hans begrafning

försiggick på Maria kyrkogård under stor anslutning af en hängifven skara

SVEG 87

trosförvanter. Hvad de svärmande i Lillherrdal beträffar, erhöllo de

rätt lindrig dom. Enl. khden Risslers anmälan fortfor rörelsen ännu en tid,

hvartill de bref och skrifvelser, som af Thunborgs anhängare i Sthm uppsändes

till orten, mycket bidrogo (Hdpr. 13/4 1776). Konsist. fann i anledning

häraf lämpligt, att till Lillherrdal beordra prosten Sven Hellström

i Undersåker att med biträde af khden N. Paulin i Oviken, genom

undervisning bringa de svärmande till öfvertygelse om sin villfarelse.

Den förstnämnde utarbetade därjämte en skrift, som följande år äfven

utkom på trycket.¹ Och genom lämpliga och fogliga åtgärder från prästerskapets

sida förlorade denna rörelse småningom sin svärmiska karaktär.

G. 21/6 1761 m.

Catharina Bonge från Mora, Dalarne, änka 2/7 1758 efter

den gudfruktige och välbergade länsmannen Olof Hedenberg i Heden, Lillherrdal.

Familjen synes stannat här i socknen.

En son

Lars, f. 1762. Halfsyskonen voro Greta Hedenberg, f. 17/1 1750,

nämnes gift 1787,

Olof Hedenberg, f. 13/4 1756, blef bonde här i kyrkbyn g. 4/6

1781;

Catharina Hedenberg, f. posthuma 30/8 1758. Hos henne var Lars boende

1814 (se

Hasselberg, anf. arbete, s. 99, not).

KOMMINISTRAR I LILLHERRDAL.

13.

Pehr Rödén

(1775-93) utn. komm. i Sveg-Lillherrdal 13

sept. 1775, komm. i Offerdal-Alsen 7 sept. 1791, tilltr. 1793, se

 

 

Offerdal

.

14.

 

 

Hans Nordlund

(1792-93), f. 17 dec. 1749 i Nora s:n, son

till bonden Anders Persson i Bölesta och Karin Jonsdotter; blef gymnasist

 

i Hsand 1770 och stud. i Upsala 1775, prästv. 24 juni 1780 till adj. åt

 

khden C. Wagelin i Hede, som i febr. följ. år klagar, att hans medhjälpare

 

H. Nordlund öfvergifvit sin station; denne själf klagade, att han blifvit

 

illa bemött. Efter 3 månaders suspension återfick han tjänsten, enär han

 

uppfört sig beskedligt i hemorten, och förordn. till hjälp åt sockenpredikanten

 

i Junsele juli 1781; var adj. i Säbrå-Häggdånger 1785, då afl. brukspred.

 

L. Bodlunds änka Elisab. Harlin begär honom till nådårspred. i Viksjö;

 

förordn. till v. komm. i Hede 18 febr. 1789 efter E. Mörts afsättning.

 

Slutligen utn. till komm. i Sveg 8 aug. 1792, afled han redan 5 nov. 1793.

 

Orden

 

 

jamenja och warder såsom

, hvilka finnas skrifna bredvid hans namn

i Nora födelsebok, torde varit af honom flitigt använda uttryck.

 

_________

 

¹

 

 

S. Hellström

, Wälment föreställning til de i Lillherrdal för swärmeri angifne personer,

angående deras så kallade unders-drifter, uppenbarelser och sammankomster. Pro Fide et

 

Christianismo. Sthm 1777.

 

 

88 SVEG

15.

Edvard Forsslöf

(1795-1809), utn. till komm. i Lillherrdal

3 dec. 1794, fick tillstånd att uppskjuta ditflyttningen till mars 1795.

 

Komm. Forsslöf besvärar sig öfver, att honom förmenas att emot arrende

 

få nyttja Lillherrdals prästebord, som blifvit bortarrenderadt för 2 år,

 

ehuru han är förpliktad att bo i Lillherrdal och bör vara mest berättigad

 

till detta annexprästbord, så mycket hellre som hans företrädare efter förflyttningen

 

till annexet måst vidkännas ett dubbelt miltal ämbetsresor

 

än pastor och utan arrende nyttjat detta prästbord. Genom detta bortarrenderande

 

har F. blifvit försatt i stor förlägenhet så tillvida, att han till

 

ämbetsresornas bestridande antingen måste lega skjuts eller köpa foder

 

till en hästs underhåll, hvilket hans knappa lön icke medgifver. Khden

 

W. Huss bestred uppgiften om de dubbla miltalen, tvärtom hade komm.

 

3 mil mindre väg nu. Konsist. fann komm. ej äga absolut rätt sig erkänd

 

att arrendera prästbordet, men manar khden laga så, att arrendatorn

 

nästa år afstår prästbordet, då Forsslöf får öfvertaga det. (Hdpr. 23/6

 

1795.) Denne fann ock sin lön för svag, och socknemännen utlofvade

 

fördubbla hans penningelön, undantagandes Linsellsborna som nyligen

 

skaffat sig egen kapellpredikant (Hdpr. 5/10 1796). Komm. i Refsund-

 

Sundsjö 1809, sist khde i

 

 

Sveg

, se ofvan n. 25.

16.

 

 

Pehr Liljeblad

(1810-11), f. 23 okt. 1778 kallade sig förut

 

Gustin

 

, fadern var bonde i Marieby. Intogs i Hsands gymn. 1797, stud.

i Upsala 1802, prästv. 16 juli 1805 till past. adj. i Berg, blef 17 febr. 1807

 

kapellpred. i Linsell samt utn. till komm. i Lillherrdal 1810, men afled

 

redan 1 maj 1811.

 

17.

 

Per Staaff

(1812-24), past. adj. i Sveg 1 maj 1809, nådårspräst

i Lillherrdal 6 juni 1811, komm. härstädes 1 maj 1812; tillträdde som

 

khde i

 

 

Rödön

1 maj 1824.

18.

 

 

Henrik Nordgren

(1824-29). Efter att tidigare tjänstgjort

som past.-adj. och nådårspred. i Svegs pastorat under åren 1811-19,

 

erhöll han i sept. 1823 fullmakt som komm. i Lillherrdal, tilltr. 1 maj

 

1824; sist komm. i

 

 

Njurunda

.

19.

 

 

Olof Nordensson

(1829-36), komm. i Sveg-Lillherrdal 1 mars

1829, tilltr. s. å.; tilltr. Hede pastorat 1836, sist khde i

 

 

Resele

.

20.

 

 

Erik Edvard Forsslöf

(1836-66), f. 8 jan. 1795 i Torp,

 

SVEG 89

23 maj 1817, prästv. i Hsand 19 dec. 1822 till adj. åt sin fader; past. adj.

i Hede 7 maj 1828, komm. adj. åt sin svåger komm. N. Planting Bergloo

i Hackås aug. s. å., utn. kapellpredikant i Linsell apr. 1830, tilltr. 1831,

slutligen komm. i Lillherrdal maj 1836. Afled 14 apr. 1866. Säges varit

en storvuxen och robust man.

G. 18/7 1830 m.

Sara Catharina Biberg, f 1/5 1792 i Lit, dotter af landsfiskalen

Olof Fredr. Biberg och Christina Cath. Huss. Forsslöfs änka, en liten, spenslig

och rörlig kvinna, afled 16/10 1867. Barnlösa.

Lillherrdal blef därefter eget pastorat.

KAPELLPREDIKANTER I LINSELL.

1.

Johan Christopher Ruuth

(1795-1804). Söndagen 2 aug.

1795, då komm. E. Forsslöf förrättade gudstjänst i Linsell, sammanträdde

 

församlingens ledamöter efter predikan och ställde till dåv. past. adj.

 

J. C. Ruuth en förfrågan, hvad lön han kräfde, i fall han skulle antagas till

 

särskild predikant där i församlingen. Han fordrade af Ransjö och Linsells

 

byar (19 hemman) 1 spann godt korn af hvarje rök, och af Glöte och

 

Lofsdalens byar (20 hemman) ett halft pund godt smör och utfodring för

 

4 kor, tilldess församlingen kunde skaffa honom hus och jord. Byarna

 

Glissjöberg och Mosätt i Sveg, som på grund af lång väg till moderkyrkan

 

önskade få kyrkorätt i Linsell, skulle gifva honom 32 skilling röken.

 

Khden W. Huss tillstyrkte framställningen, då det skedde utan förminskning

 

i prästerskapets inkomster; själf ville han bidraga med 2 t:r till den

 

blifvande kapellpredikanten. Härtill gaf konsist. sitt bifall 14 okt. 1795,

 

och till församlingens första kapellpredikant utnämndes Ruuth 21 okt.

 

s. å. Till prästbord inköpte Ransjö och Linsells hemmansåbor 16 april

 

1798 ett hemman i Ransjö.¹ Ruuth utnämndes 17 nov. 1803 till brukspredikant

 

i Graninge. Sist khde i

 

 

Hede

n. 19.

2.

 

 

Pehr Liljeblad

(1807-10), utn. till kapellpred. i Linsell

17 febr. 1807. Från hans hand förskrifva sig församlingens äldsta ministerialböcker;

 

komm. i

 

 

Lillherrdal

1810, se ofvan.

3.

 

 

Olof Tannlund

(1811-12), v. komm. i Sveg 12 juli 1809,

förordn. till v. kapellpred. i Linsell 2 juli 1810, blef ordin. härst. 1811,

 

_________

 

¹

 

 

 

Genom byte och en mellangift af 1,200 rdr förvärfvades 14 maj 1859 i stället ett hemman

i Linsell till kapellpredikantsboställe, hvarå laga fasta meddelades 19 apr. 1861.

 

 

90 SVEG

men fick förordnande som komm.adj. i Brunflo 1 juli 1812. Sist komm.

i Stöde, där han tillträdde 1 maj 1835, se

Tuna

, komministrar.

 

Under 6 års vakanstid uppehölls gudstjänsten af Svegs präster med predikningar

några gånger om året.

4.

Michael Huss

(1818-21), utn. kapellpred. i Linsell 18 febr.

1818, kapellpred. i Stugun och Borgvattnet 1821; sist khde i

 

 

Mo

.

5.

 

 

Sven Mellgren

(1821-28), f. 29 okt. 1791 i Refsund, son till

bonden Lars Jonsson i Melgåsen. Stud. i Upsala 18 okt. 1814, absolverade

 

seminariet vt. 1815, disp. pro ex. vt. 1817, prästv. i Hsand 13 dec. 1818

 

till biskopsadj., erhöll 1820 transport som past.adj. i Sveg och utn. till

 

kapellpred. i Linsell juli 1821; beviljades tjänstledighet i apr. 1828 för att

 

sköta sin försvagade hälsa och afled 3 nov. s. å.

 

 

G. m.

Catharina Margareta Forsslöf, f. 19/11 1796, dotter till khden Edvard

Forsslöf i Sveg; d. 22/3 1826.

Barn:

Lars Edvard, f. 5/9 1820; Sven Salomon, f. 1822, d. s. å.

Tr.:

De visione inaugurali prophetæ Ezechielis, præs. G. Sjögren. Ups. 1817.

6.

Erik Edvard Forsslöf (1831-36), komm. i Lillherrdal

,

se ofvan.

 

7.

 

 

Carl Aron Lidsten

(1837-46), f. 14 dec. 1805 i Rödön, son

af expedit. kronobefallningsman Aron Lidsten och Ingeborg Olofsdotter i

 

Silje. Stud. i Upsala vt. 1828, prästv. i domkyrkan därst. 13 juni 1830,

 

kallad till huspredikant hos friherrinnan A. M. Geete, f. von Otter; past.

 

adj. i Sveg jan. 1832, curam pastoris gerens i Hede jan. 1834, v. kapellpred.

 

i Linsell okt. 1836 och ordinarie kapellpred. härst. maj 1837. Anklagad

 

för gröfre tjänstefel afstängdes han från predikantbefattningen, som

 

från hösten 1842 uppehölls af Sven Wagenius, till dess domen föll, hvarigenom

 

L. förklarades predikoämbetet förlustig och skiljdes från tjänsten

 

i juli 1846. Försörjde sig därefter som tingsskrifvare och afhände sig

 

lifvet 1849.

 

8.

 

 

Johan Gustaf Thelberg

(1847-61), utn. kapellpred. i Linsell

30 aug. 1847, tilltr. i sept. s. å. Var den förste, som här ordnade och

 

ledde skolundervisningen enl. 1842 års stadga, skollärare i Lit 4 maj 1859,

 

tilltr. där 1861; sist khde i

 

 

Vännäs

.

9.

 

 

Claes Nathanael Svanström

(1861-71), se nedan komm.

i

 

 

Linsell

n. 1.

 

SVEG 91

KOMMINISTRAR I LINSELL.

1.

Claes Nathanael Svanström

(1871-74) hade från sin prästvigning

27 dec. 1859 i olika egenskaper tjänstgjort här i Svegs pastorat,

 

då han utnämndes till kapellpredikant och skollärare i Linsell sept. 1861

 

och hitflyttade 19 okt. s. å. Förordn. 30 nov. 1870 till vice pastor i Lillherrdal,

 

och då kapellpred. befattningen i Linsell 1 maj 1871 öfvergick

 

till komministratur, blef han dess förste innehafvare. Utn. till khde i

 

Stuguns nya pastorat tillträdde han där 1 maj 1874, se

 

 

Stugun

.

2.

 

 

Olof Emanuel Arbman

(1876-81), utn. till komm. i Linsell

11 sept. 1876 och hitflyttade 2 nov. s. å., utn. komm. i Sundsvall 20 maj

 

1881, öfvertog tjänsten 30 juni s. å. på förordnande och tilltr. 1 maj 1882;

 

sist khde i

 

 

Borgsjö

.

3.

 

 

Rickard Lundqvist

(1882-89), f. i Refsund 29 dec. 1848,

son till komm. i Stigsjö Richard Theodor Lundqvist, aflade mogenhetsex.

 

i Strängnäs 10 dec. 1872, stud. i Upsala 1875, prästv. 18 aug. 1881 och

 

förordn. till v. komm. i Linsell, utn. till ordin. komm. härst. 1882. Den

 

6 nov. 1836 ingingo till domkapitlet anmärkningar mot komm. Lundqvists

 

vandel, undersökning anställdes 10-12 febr. 1887, hvarvid klagomålen

 

befunnos grundade, men innan domen öfver honom afkunnades, afled

 

han af hjärtslag 24 sept. 1889.

 

 

G. 26/7 1869 m.

Brita Hamrin, f. i Stigsjö 13 dec. 1849, dotter till hemmansägaren

Hans Hamrin i Ultrå och Brita Larsdotter, d. 19/5 1915 i Hsand.

Barn:

Richard Theodor, f. i Stiggjö 15/9 1869, skollärare i Häggdånger, d.

24/5 1923;

Vendla Kristina, f. 6/5 1874, g. 19/11 1911 m. postvaktmäst. Joh. Edv.

Nyström i Hsand;

Gustaf Reinhold, f. 22/6 1880, komm. i Styrnäs 1914; Axel Herman,

f. i Linsell 11/11 1882, bankrevisor;

Ellen Charlotta, f. 4/8 1885, småskollärarinna,

g. 28/6 1918 m. folkskoll. Karl Anshelm Egidius Karlsson;

Hilmer Otto,

f. 23/10 1888, d. 15/11 1890.

4.

Nils Gustaf Beskow

(1891-94), utn. komm. i Linsell 27

sept. 1890, tilltr. 1891; tilltr. som komm. i Åre 1894; se vidare khdar i

 

 

Resele

 

n. 21.

5. Fil. dokt.

 

Erik Modin

(1894-99), förordn. 30 dec. 1889 till

v. komm. i Linsell, tillf. pastor i Sveg juli 1890-apr. 1892, utn. till komm.

 

i Sveg-Linsell 22 juli 1893, tilltr. 1 maj 1894. Erhöll på begäran härifrån

 

afsked från 9 nov. 1898 och utn. s. d. till pastoratsadj. i Ytterhogdals

 

pastorat. År 1898 firade Linsells kyrka sitt 100-årsminne, hvarvid dokt.

 

 

92 SVEG

Modin i korta drag skildrade församlingens och kyrkans historia. Under

sin mångåriga vistelse i Svegs pastorat samlade han materialet till sitt

förträffliga arbete Härjedalens ortnam och sägner och till sina öfriga talrika

publikationer rörande landskapets kulturhistoria och naturförhållanden.

Initiativet till bildandet af ett folkbibliotek i Linsell har äfven

utgått från honom. Tillträdde komministraturen i Multrå 1 maj 1904,

se vidare

Sollefteå

.

6.

 

 

Erland Frans Robert Franzén

(1901-14), f. i Järbo,

Karlstads stift, 7 juni 1867. Föräldrar: folkskolläraren i Persnäs Frans

 

Nilsson och Gustava Erlandsson. Efter skolstudier i Kalmar stud. i

 

Upsala (Kalmar nation) ht. 1891; med befrielse från prakt.-teol. ex. prästv.

 

för Hsands stift 18 dec. 1899, utn. komm. i Linsell 16 febr. 1901 med omedelbart

 

tillträde. Utn. komm. i Söderåkra, Kalmar län, 24 jan. 1914,

 

tilltr. s. å.; khde i Gräsgårds och Segerstads pastorat på Öland 1923.

 

 

G. 18/8 1901 m.

Hanna Emilia Antoinette Ringberg, f. i Tryserurn 20/4 1873,

dotter till kontr.prosten och khden i Ålem Theodor Emanuel Ringberg och Blenda

Gustava Maria Raab.

Barn:

Frans Edvard Emanuel, f. i Linsell 17/7 1902, fil. kand.; Torborg Maria

Eva Gustava

, f. 31/3 1907; Gulli Hanna Norah Augusta, f. 17/5 1908; Birgit Signe

Ingegerd

, f. 2/7 1912.

Om Stefan Åslund