Denna berättelse härrör från en rättegång mot Johan Svensson Åslund som hölls i Svegs Tingsrätt 1880/81. Anton Åslund i Sveg har förmedlat händelsen.
Utdrag av Domsbalken, hållet å lagtima höst/vårtinget 1880/81, Svegs Tingslag
§ 103
Bonden Jonas Jönsson från Särna hade till tinget uttagit stämning å bonden Johan Svensson i Lofsdalen med påstående, att han måtte förpliktigast till bonden Jonas Jönsson återställa en på lån mottagen ko enligt kontrakt av den 23/9 1870 ävensom ersätta alla kostnader i målet.
Vid upprop av detta mål inställde sig parterna genom ombud, Häradsdomare Per Persson i Glissjöberg för käranden på grund av denna fullmakt: Rättegångsfullmakt in blanco för innehavaren. Särna den 3 sept. 1880. Jonas Jönsson, Särna
Vittnen: Olof Jonsson, Sven Persson.
Till grund för käromålet (åtalet) åberopade kärandens ombud Per Persson följande skriftliga erkännande:
Av Jonas Jönsson i Särna har jag undertecknat till låns bekommande två kor, den ena vit till färgen och kullrig, den andra svart till färgen och som laga har jag nu tagit en kalv att föda till nästa vår. Kalven är vit till färgen och kullrig. Kalven skall återställas till nästa vår och de ovannämnda kor skall återställas ett år härefter, allt hit till Lillfjäten och ansvarar jag undertecknad för överlämnandet:
Lillfjäten den 25 sept. 1870
Johan Svensson, Lofsdalen.
Vittnen: Bagg Jöns Jönsson, Per Persson i Sörvattnet.
Ovanstående vita ko har jag denna dag bekommit full likvid och den återstående kalv är återlämnad. Lofsdalen den 1 april 1872.
Såsom svaromål i saken inlämnar svarandens ombud efterföljande skriftliga anförande:
Till Svegs lagtima Häradsrätt
Alldenstund undertecknad av bonden Jonas Jönsson i Särna nu erhållit kallelse och vid detta ting genmäla hans laglösa påstående om mitt åliggande att honom återställa en lånt ko, får jag härigenom det svaromål ödmjukligen avgiva: Av käranden Jönsson har jag aldrig lånat någon ko, så att han för egen del aldrig någon sådan haft hos mig att fodra, utan hade jag för flera år tillbaka en ko på lån av min faster, änkan Kerstin Johansdotter vid Lillfjäten, vilken numera är födorådstagerska hos käranden Jönsson, som under lånetiden av denna ko vid ett tillfälle vistande hos sin svärfader Olof Svensson i Lofsdalen av mig fordrade underskrift under ett av honom tillskrivet bevis som erkännande av samma lån, det jag vidgick till den ordalydelse detsamma oss förelästes, ty jag själv ej skriftligt synt och han fick detsamma också bevittnat av två ej heller skriftkunniga personer samt drängen Bagg Jöns Jönsson här i Lofsdalen och Per Persson från Sörvattnet, för vilken nuvarande käranden Jönsson ävensom för mig föreläste skriften såsom i fråga om blott en ko, såsom förhållandet var, och densamma är ju för länge sedan till käranden återställd ehuru ovannämnda min fasters tillhörighet som han sedermera disponerat och nu är mig sagt att det åberopade och företedda beviset varpå kravet förmenat skulle få sken av grund, antyder flera eller någon mer ko, och så vida skulle jag aldrig vara för sådant krav bevisad, utan för sådant fordringsanspråk oupphörligt och fortfarande blottställd, så länge jag ännu har någon ko kvar.
I anseende till den egenskap detta härmed sålunda innebär varder detsamma således helt och fullt bestridt, jämt yrkande å svarandesidan, det käranden meddelat visande av tillbörlig grund för kravet måtte behörligen och laggildt styrka äganderätten till föremålet (kon) och upphovet för sådant påhittat och argt uppdiktade krav så omsider i saknad därutav såväl svarande-målsägare som allmän åklagare kan finna fog att utan full ersättning för alla härigenom mig tillfogade kostnader, besvär och tidsspillan yrka kärandens ansvar för oskälig rättegång.
Emellertid överlämnas åtföljande räkning om vars intagande i protokollet ödmjukligen erhållas.
Tingsstället 20 sept. 1880.
Johan Svensson av O.Lindblom enl. fullm. Varjämte han tillika åberopade innehållet av dessa båda intyg: ”Då uti rättegången emellan Godsägare Jonas Jönsson i Särna och Bonden Johan Svensson i Lofsdalen skall hava vid nu förevarande häradsting med Sveg, till protokollet ingivet ett av svaranden Johan Svensson underskrivet erkännande att han av käranden Jönsson skall hava lånat någon ko, och vilket jag jämte Bagg Jöns Jönsson i Lofsdalen befunnas sosom vittnen underskrivne, för jag härigenom sanningsenligt förklara, det jag aldrig vet mig hört sådant omtalas, än mindre bevittnat något därom, det kan jag här, undertecknad, varken till tid eller att för händelsen erinra mig, åtminstone förr än skriften av mig får beses, vilket härmedelst av egen utsago och underskrift försäkras. Wästra Fjäten i juni 1880. Per Persson, Sörvattnet.
” På begäran av Bonden Johan Svensson i Lofsdalen får undertecknad det sanningsenliga bevis avgiva, att under det jag som dräng tjänte här i Lofsdalen så infann sig därstädes även Godsägare Jonas Jönsson i Särna av vilken genom han i gården boende svärfadern, jag blev påkallad som vittne att påteckna ett av nämnde Jonas Jönsson i Särna tillskrivet bevis varigenom erkännas skulle av därstädes då även närvarande Bonden Johan Svensson här i Lofsdalen det han ändå hos sig innehade en utav sin faster Kerstin Johansdotter vid Lillfjäten lånt ko och kalv som legonal för kon, som Johan Svensson noga ifrågasatte om bevis så innehöll innan han det skrev under.
Detta bevis som sålunda oss förelästes undertecknade då Johan Svensson och jag jämte en vid namn Per Persson från Sörvattnet (ingendera brevsynt eller skrivkunnig) låta som vittnen undersätta våra namn.
Sådant kan jag vid påfordran, edeligen styrka, vilket härmed försäkras av: Lofsdalen den 17 sept. 1880 Jöns Jönsson Lofsdalen. Vittnas: Erik Eriksson Lars Eriksson, Lofsdalen.
Efter uppläsande härav anhöll kärandens ombud om uppskov med målet för vittnens inkallande, varefter ombudena i ömse sidor fordrade ersättning för rättegångskostnaderna enligt nedan intagen förteckning.
”Expensräkning: 1880 september. En resa till Linsell efter stämningen 7:-, Lösen för stämningen 2:-, Resa tillbaka från Linsell 3.60, Summa 13.60.
Lofsdalen den 3 sept. 1880 Jonas Jönsson Särna
”Expensräkning å undertecknad redan hava och gjorda kostnader till Jöns Jönsson i Särna å mig väckta fordringsanspråk, varigenom kostnad under såväl förr som detta ting tillskyndades, som här följer nämligen: 1880 maj. För skrivelse till Domhavande A. Dahlén i Östersund medelst rekomenderat brev angående anklagad och bevisat laga fel uti stämningsäventyret uti flera anteckningar 10:-
Juli 28 Företagen resa för lejt ombud till Glissjöberg, fram och åter 10 mil á 1:75 utgör 17:50, Mat under 5 dagar á 3:-. Sept. 18 Företagen resa till hösttinget i Glissjöberg 10 mil tur/retur 17:50, 5 dagars traktamente och tidsspillan för lejda ombud 15:-, För begärda protokoll lösen och skrivhjälp 10:- sammanlagt 85:-
Tingsstället i Glissjöberg den 20 sept. 1880
Johan Svensson i Lofsdalen genom fullmäktige O. Lindblom som undertecknade och fann Häradsrätten skäligt uppskjuta målets fortsatta handläggning till 6:e rättegångsdagen av nästa nu tingslagets infallande lagtima ting, då parterna haver att inför Rätten åter tillstädes komma.
Svarande vid vite av femton kronor och därtill kärande borde bevisligen hava inställa de vittnen han ville hava i målet hörda.
Svegs Tingslag häradsrätt 1881, vårtinget
Målet mellan käranden Jonas Jönsson och svaranden Johan Svensson återupptogs. Det visade sig att det inte rörde sig om bara en ko, utan om två kor och en kalv som Johan Svensson tagit emot som lån. Ett skriftligt och bevittnat avtal hade upprättats. Den ena kon och kalven hade återställts i vederbörlig ordning men den andra kon fordrade nu Jonas Jönsson återfå.
Vittnena Per Persson i Sörvattnet och Bagg Jöns Jönsson förhördes. Det framkom att varken Johan Svensson eller vittnena var ”skriftsynta”. De hade efter att ha fått kontraktet uppläst för sig, satt sina namn under det. Johan Svensson erkände nu att han fått låna 2 kor och en kalv av Jonas Jönsson, men att den ena kon var en gåva av Johans faster, som var födorådstagare hos Jonas Jönsson. Jonas begärde att målet skulle skjutas upp för att kalla fastern som vittne, vilket inte godtogs av rätten då den ansåg fastern var jävig.
I stället dömdes Johan Svensson att återställa den resterande kon och betala Jonas Jönsson för dennes rättegångskostnader, som belöpte sig på Etthundratjugo/120/kronor.
Något överklagande över domsslutet synes inte ha förekommit utan Johan fick väl på något vis rätta sig därefter och leva vidare med sina affärer.
