Det var början av juni. Länge hade jag velat gå och uppsöka några platser som pappa talat om många gånger. På något sätt kände jag att jag inte fick ro i min själ innan jag hittat igen dessa platser och märkt upp vägen till Tjärndammen. OlAndersdammen har han talat mycket om. Med värme faktiskt. Trots att det måste ha varit slitsamt också med slåtterarbetet. De första platserna i övre delarna av Hanavasslan (där bla OlaAndersdammen ligger) nåddes enklast uppifrån Stråsjösidan. Efter att ha nattat “gamlingarna” åkte jag upp och gick ner mot Tjelsbygget och vidare ner mot trakterna av Åsvallen. En fantastisk kväll. Solen sken. Jag såg tre älgar. Flera sångsvanar sträckte förbi. Fiskespöet var med men jag lyckades inte lura en enda liten firre. I vilket fall var huvudsyftet att hitta igen de här platserna. Jag började vid Lilldammen närmast Åsvallen och gick uppöver. Kom förbi det jag tror är Rôppelstrûmen och vidare till OlAndersdammen.
Den var inte svår att lokalisera. Det syns tydliga lämningar efter en damm. Ovanför dammen bredde en vid myrslätt ut sig. Inte svårt att se slåtterfolket framför sig ute på myren. Strax ovanför låg så Tuvrûningen. Inte heller den svår att identifiera. Därovanför Nederbun och Överbun.
Nästa dag eller möjligen dagen därefter packade jag min ryggsäck för att bege mig på nästa uppdrag. Den här gången till Tjärndammen via Hônôvôsslans nedre delar. En nyinköpt tarp att sova under, kaffepannan förstås, kôlbôllgrejer, lite fläsk och choklad. Ett par burkar gul färg, några skyltar jag tillverkat. Fiskespöet tog jag också med.
Jag åkte Sömlingdalsvägen upp och gick förbi Dammkojan. Vädret var strålande, nästan för strålande. Temperaturen gick upp i 26 grader. Lite för varmt för en så’n gångmarsch. Jag fortsatte förbi Kôrsseldre men i stället för att vada över den överfulla Hônôvôssla gick jag på den östra sidan av ån uppöver. Jag hade inte gått på den sidan förut. Fiskat har jag gjort många gånger uppöver ån men då brukar man gå på den andra sidan. Nu gick jag på den här sidan därför att enligt pappas beskrivning ska LâpâEmbrikstjelda ligga på den sidan av ån längst upp i Svenperskölen, precis innan skogen börjar. Rätt lättgånget faktiskt. Jag letade också efter govâlsbäcken . Den har jag faktiskt aldrig hört talas om innan jag läste om den på en karta som Gudrun gjort utifrån samtal med Johan och Manfred Åslund.
Längst uppe i Svenperskölen hittade jag så källan, LâpâEmbrikstjelda.
En liten vacker källa med lite björk runt om. Vem var då LâpâEmbrik, ingen aning faktiskt. Var han harmynt? Ja, så förklarade i alla fall pappa honom även om jag inte heller tror att han vet vem han var. Och varför är källan uppkallad efter honom? Jag tror att det var för att han hade ett älgpass här som han gillade att sitta vid. “Jä sähtt mä ohppmâ tjeld´n jä” så sa han nog varje gång passen skulle delas ut i trakten. Det är i alla fall vad jag tror.
Jag fortsatte uppöver och nu var klockan rätt mycket. Hungrig och trött. Varmt och svettigt var det. Kände inte att jag hade tid att stanna så länge för att äta. Det var långt kvar till Tjärndammen. Jag stannade och kokade en kopp kaffe och åt en chokladbit uppe vid det första seldret efter svenperskölen. Här trodde jag att kuseldre låg. Satte upp en skylt. När jag sedan frågade pappa närmare visade det sig att skylten hamnade fel. Kuseldre är seldret ovanför, strax nedanför stigen mot Tjärndammen. Jag hade nog det på känn också. Tänkte att jag borde ha väntat med skylten tills jag tittat lite längre upp. Nu får jag ta mig en ny promenad och fixa till mitt misstag.
Klockan börjar bli mycket när jag når fram till stigen mellan Åsvallen och Tjärndammen. Här står också resterna av en murstock. Muren har en gång tillhört en koja som stod här. Den kojan flyttades upp till Åsvallen och blev bostad åt Erik & Karolina med familj eftersom gammelstugan brunnit ner. Detta bör ha skett för kanske exakt 100 år sedan i år.
Stigen från Åsvallen ner till ån märkte jag upp i fjol genom att komplettera de stenar som redan ligger upplagda med fler stenar där det är otydligt var stigen går.
Nu skulle jag ta mig an resten av vägen från ån till tjärndammen. Den är ännu mer otydlig. Ja mestadels syns den inte alls men tack vare att pappa varit flitig ed att märka upp den genom att lägga upp sten gick den att återfinna. Det var inte lätt alla gånger. Ibland hade stenarna vuxit över. Man fick ta ut riktning och gå runt och leta. Jag märkte upp den genom att lägga upp mer sten och måla med gulfärg på stenar och träd.
Framåt kl. 24 var jag framme vidd Tjärndammen. Hungrig som bara den. Jag hade planerat att inte ligga i stugan utan övernatta borta vid långtjärn så jag fortsatte förbi stugaan och ner mot ån, där man kan gå över på tuvan. Kvällen var fantastisk. Jag gjorde upp eld och åt mat. Inte behövdes det någon tarp att ligga under. Det var bara att lägga sig bredvid elden och sova. Jodå jag provade fisken lite också men utan resultat. Jag lade mig och sov i den ljusa och varma sommarnatten.
