Linsells kapellag bildas
”Redan den 13 febr. 1734 framförde allmogen i Linsell, Glöte och Lofsdalen en skriftlig begäran vid prostvisitationen i Sveg att få bygga ett eget kapell på grund av den långa och svåra kyrkvägen till Sveg. Men de avråddes av ekonomiska skäl, då allmogen icke kunde befrias från att deltaga i underhållet av moderkyrkan(Sveg). Dessutom skulle underhållet av egen präst drabba de fåtaliga invånarna, då de två präster, som fanns i det vidsträckta pastoratet, hade betungande tjänstgöring med ständiga resor mellan 4 kyrkor (Sveg, Älvros, Överhogdal och Lillhärdal) icke kunde betungas med ordinarie gudstjänster även i Linsell. Vägväsendet var under all kritik denna tid. Det är dock tydligt att härvarande byar blomstrat upp ganska snabbt efter nödåren och åderlåtningen under ”den stora ofredens tid”, som fick sin ände genom Karl XII:s död vid Fredrikshald 1718 och ”karolinernas dödsmarsch över fjällen” från Tydalen i Norge. Genom ”befallningsmans uppbörds Book för Härrjeådahlarna” får vi besked om antalet skattebönder år 1724, som fanns i de 4 stambyar som kom att bilda Linsells kapellag. Utrymmet tillåter inte att skattebetalarnas namn återges här utan endast deras antal: Linsell 9, Ransjö 8, Glöte 8, och Lofzdalen 2. De som hade den högsta skatten, skulle ut med 10 trög korn och endast en kom undan med att betala 1 trög i tionde.
Vid biskopsvisitationen i Sveg år 1758 hade nämnda byar inom nuvarande Linsells församling bildat kapellag och enl. visitationsprotokollet § 27 hade kapellaget anfört bl.a. följande i sin skrivelse, som rönte biskop Kiörnings välvilja och stöd: ”Byamännen i Lofsdalen, Glöte, Ransjö och Linsäl, som utgiöra 30 matlag, hörande till Swegs socken, vilka hafwa ifrån 3 till 6 mil fram till kyrkan, anhålla för den långa kyrkowägens skull om lof att få byggia för sig en liten träkyrka i Linsäl by och uti densamma få gudstjenst några gånger om året, hwilket till Consistorium refereras”. Skrivelsen som är uppsatt av bonden Pehr Tholsson, finns i behåll ännu och av den framgår även att Lofsdalen by vid den tiden bestod av 3 hushåll, 9 i Glöte, 11 i Linsell och 7 i Ransjö. Övriga byar inom Linsells socken har blivit befolkade senare. Man underströk också att det inte var av något som helst missnöje över den själavård, som utövades av dåvarande kyrkoherden Petrus E. Rissler, utan endast att man ville få tillgång till gudstjänstens välsignelse. Fil. dr E. Modin påpekar också att denna tid kännetecknas av en from anda bland Härjedalens folk. ”Man älskade Guds ord och sakrament och räknade det såsom dyrbara nådetillfällen att få vara församlade i Herrens helgedom för att uppbyggas på sin aldra heligaste tro”. Man skydde inte heller stora mödor och besvär när det gällde kyrkofärder. Inom pastoratet bröt väckelser fram och eftersom statliga myndigheter och domkapitel hade en nästan sjuklig misstänksamhet mot vad man kallad pietistiska rörelser, har de stränga åtgärder och domar, som bl.a. drabbade väckelseprästen Mårten Thunborg (1761-1774, från 1763 bosatt i Lillhärdal) gått till historien. Han dog en för tidig död, men den andliga elden utöver fjällbyarna spred livaktighet, värmande gemenskap och storartad offervilja.
Det planerade kapellbygget blev fördröjt i hela 20 år på grund av de ständigt återkommande missväxtåren, som drabbade stora delar av Sverige. 1742 anmälde allmogen i Härjedalen inför rätten, huru stora delar av Hede och Svegs tingslag inga tiondeprov kunnat göras, och prov uppvisades på det korn, som inkommit till kyrkohärbärgena, ”som fanns vara så eländigt, att det icke ens syntes kunna tjäna till föda för männskor utan ock vara föga dugligt till kreaturens underhållande”. 1758, då Linsells kapellag bildades, var ”kornsädet överallt ymnigt och rågen härlig, men ärterna på de flesta håll i länet felslagna”. Under den s.k. frihetstiden visste allmogen knappast om någon frihet från hårdår och hungersnöd och detsamma var fallet under 1800-talet. 1772 blev det total missväxt i Härjedalen, medan skörden 1779 var ”mot vanligheten ymnig i detta landskap”.
Bygget tar fart
Först den 12/2 1777 lämnade domkapitlet i Härnösand sitt tillstånd för Linsells kapellag att bygga kyrka i Linsells by. Utom de förut nämnda byarna i kapellaget hade man nu också fått med sig byamännen i Glissjöberg och Mosätt, vilket framgår av böndernas skrivelse, som å deras vägnar är undertecknad av Pehr Tholsson i Linsell, daterad den 2/2 1777. Skrivelsen, som översändes till det högvördiga domkapitlet jämte prästerskapets rekommendation, är belysande av tidens förhållanden och är värd att bli läst, vaför den återges med modern stavning.
”Undertecknade byamän i Svegs socken, till antalet 51 hemmans åbor, hava för flera år tillbaka varit sinnade söka tillstånd, att i anseende till avlägsenheten till 2, 3, 3 1/2, 5 och 6 1/2 mil ifrån socken-kyrkan få vid Linsells by uppbygga.
(Ur ”Från vildmark till kulturbygd” av Walter Persenius)
