Härjedalens fåglar och deras namn på härjedalsmål

Jo, visst betyder naturen mycket även för dagens härjedaling. Skogarna, fjällen de väldiga ödemarkerna och klimatet har gjort sina bestående avtryck. Ännu mer förr än i dag var man beroende av naturen både för jakt, fiske, vinterfoder och mycket annat. Det har alltid varit viktigt att kunna tyda naturens tecken. I dag ”Googlar” vi om vi vill veta något. Förr fick man söka svaren i olika tecken man såg i naturen. Det var ju viktigt att veta hur det skulle gå på jakten, eller hur sommaren och slåttervädret skulle bli osv. Det finns en slags relation hos härjedalingen till det vilda. Man talar om älgen, björnen, tjädern ô ôrr’n  nästan som vore de personer man känner.

Naturen är karg men ändå finns det ett rikt fågelliv. Den rikedom av lokala fågelnamn som finns visar att man  har haft både intresse och ett öga för alla dessa vildmarkens innevånare.

Ödemarkerna har sina speciella ljud.  Där finns Ljungpiparen (fjell-lo’n) med sin vemodiga sång. ”Klôvvia” (gluttsnäppan) kretsar över myrarna. Längre bort hör du småspoven (myrsnipa) drilla och tranan (tronon) som trumpetar. Kanske har du gått och fiskat  och hört ”värjeta” (enkelbeckasinen) bräka i skymningen eller hört det trolska trumpetandet av ”loomen” (storlomen) i fjärran. En kall och stärnklar februarinatt kan du också höra ”hârâhukkra” (pärlugglan) hoa spöklikt en bit in i skogen. Dessa ljud hör intimt ihop med den härjedalska vildmarken. 

En del arter är nya invandrare. Dit hör koltrast, grönfink, blåmes och nötväcka. Sångsvanen har ökat i antal och rosenfinken har invandrat österifrån. Nedläggningen av fäbodar och jordbruk har gjort att andra arter minskat. Staren, svalan och sädesärlan hör dit.

Uppe på fjällheden kan du träffa på snösparv, ängspiplärka, stenskvätta, fjällripa och ljungpipare. Lite längre ner i videsnåren träffar du på sävsparv och lappsparv och i fjällbjörkskogen; blåhake, lövsångare, svartvit flugsnappare, bergfink, björktrast, rödvingetrast, dalripa, orre och gråsiska. Ringtrasten hittar du vid bergsstupen liksom vinterhämpling. Svarthätta, grön och trädgårdssångare kan också påträffas. Morkullan gör sina sträck i dalgångarna och dubbelbeckasinen har sina spelplatser.

Typiska fåglar på fjällmyrarna är tofsvipa, brushane, småspov, gluttsnäppa och grönbena. Sädgås, dvärgbeckasin och myrsnäppa kan också förekomma. I tjärnarna hittar man kricka, gräsand och bläsand. I större sjöar; sjöorre, bergand, vigg och alfågel.

I barrskogen finns kungsfågel, rödstjärt, taltrast, rödhake, gransångare, grönfink, gulsparv mm. Järpen och tjädern finns här också. En trevlig och orädd fågel är lavskrikan som med lite lock kan sätta sig i ens hand och äta. De vanligaste ugglorna är pärluggla, sparvuggla, hökuggla och hornuggla. Vanligast bland rovfåglar är duvhök, sparvhök, ormvråken och kungsörnen.

Fler arter finns. Det är bara att ge sig ut med kikaren och leta.

Hackspetten/Hahkkspehtt’n, Krahkkspehtt’n

 

Kråkfåglarna/Kråkfugglân  

Mesfåglar/Tetâ

Hönsfåglar/Gråfuggl’n

Rovfåglarna/Rovfugglân, Spänjfugglân

Simfåglar

Småfugglân

Sparvarna/ Spârvân

Svalor/Svûlôr

Trasten/Trôst’n

Vadarfåglarna

Ugglorna/Yglân, Kahttygglân

Om Stefan Åslund